Etikett: språkrör

Elin Söderberg som språkrör är vad Miljöpartiet behöver

Av , , 3 kommentarer 1

Elin Söderberg kandiderar till språkrör för Miljöpartiet och därmed har vi nu en stark uppställning med språkrörskandidater vilket känns positivt för Miljöpartiet.

Hon må vara en doldis för allmänheten söderöver och för vissa kan det faktum att hon inte är minister eller sitter i Riksdagen ses som en nackdel. Men för mig är hon ett självklart val och de kvalitéer hon besitter är precis vad vi i Miljöpartiet behöver som mest nu.

Elin Söderberg har precis det som Miljöpartiet behöver för att kunna lyfta och vinna förtroende hos väljarna. 

Jag har under mina år här i Miljöpartiet lärt känna Elin och fått se vad hon går för. Jag önskar att hon redan nu haft en mer framträdande roll nationellt så att fler hade fått se henne in action. Men redan i lanseringen av hennes kandidatur prickade hon in precis det som enligt mig är det viktigaste nu för Miljöpartiet:

  1. Fullt fokus på klimatet och att stoppa klimatkrisen. Klimatfrågan måste prioriteras högre och Miljöpartiet står ensamt med lösningarna på klimat- och miljöfrågorna.
  2. Det är helt nödvändigt att Miljöpartiet finns i riksdag och regering för att Sverige ska klara Parisavtalet.
  3. Vi måste bli bättre och tydligare på att kommunicera det som vi i Miljöpartiet faktiskt fått igenom.

Den tydlighet direkt i hennes första framträdande med nationellt genomslag var solklar och precis vad Miljöpartiet behöver. Enkelt, rakt och tydligt. Återkommande har jag sett Elin leverera när det verkligen gäller. Hon har förmågan att sammanfatta det viktiga budskapet på en minut – några få meningar och väl valda ord – och att framföra det på ett lugnt övertygande sätt.

Genom hennes engagemang, studier och yrkesliv går en röd tråd – klimat och miljö. Det här kan hon och där har hon visat sig oslagbar i alla debatter som jag fått se henne i. Hon har dessutom med sig ett lugn som gör henne orubblig för alla försök att provocera eller destabilisera. Hon håller sig till ämnet och kör på. Hon är genuin och jordnära, där kan det faktiskt vara en fördel att inte vara som de andra toppkandidaterna – som är heltidspolitiker i Riksdag eller Regering i Stockholm.

Ola Nordebo sammanfattade väl i sin krönika en egenskap hos Elin som  jag kommit att uppskatta starkt:

Söderberg har ännu så länge den goda egenskapen att se på kritiska följdfrågor som en chans att fördjupa samtalet, inte som en kränkning av den enda godtagbara sanningen. Den skillnaden är viktig för en miljöpartist som vill att det egna partiet ska tas på allvar även utanför en ytterst begränsad och ibland om den egna förträffligheten mycket övertygad medlemsskara.

Inför valet 2018 då fördomarna om oss i Miljöpartiet som Norrlandsfientliga och verklighetsfrånvända spreds som allra värst, valde Elin att göra en videoserie med Kristoffer från Storuman Forever. Där fick Kristoffer möjlighet att ställa alla frågor till Elin som många inlandsbor oroats över med Miljöpartiets politik. Elin i sin tur fick följa med Kristoffer i hans liv och vardag. Detta samtal visade precis på de styrkor Miljöpartiet behöver nu: en lyhördhet, folklighet, och en förmåga att på ett begripligt sätt beskriva vår politik, klimatkrisen vi står inför och varför vår politik behövs för hela Sverige.

Elin har förmågan att fullständigt sopa banan med inkompetenta plakatpolitiker i debatter om klimat- och miljö – utan att överhuvudtaget ge minsta känsla av att hon sätter sig över andra. Ingen fråga hon får betraktar hon någonsin som dum, okunnig eller fördomsfull. Istället ser hon det som en möjlighet att bättre och tydligare beskriva hennes politik och perspektiv.

Hon har skinn på näsan och är ingen rookie inom politiken. Hon har tampats med maktpolitiker som använt sig av allehanda härskartekniker och hon har fått hantera svåra situationer medialt såväl som internt. Varenda gång har hon skött det föredömligt.

Hon har en stark diplomatisk förmåga och en samlande kraft som vårt parti behöver. Hon lever som hon lär utan att döma andra. Hon går hem hos våra viktigaste väljargrupper men hon har även kapaciteten att vinna till sig förtroende hos nya väljargrupper.

För att vara doldis har hon redan hittills i riksdagsvalet 2018 och EU-valet 2019 lyckats starkt. I EU-valet kom hon att överraskande bli den 7e mest kryssade kandidaten för Miljöpartiet.

Jag längtar efter att få se henne tampas i debatter med de andra partiledarna – för jag vet vad hon går för. Jag hoppas få se henne som partiföreträdare där kan växa in i rollen och tillvarata hennes fulla potential. För Elin Söderberg har potentialen att bli Miljöpartiets starke språkrör som samlar partiet och får till att vinna ny mark. Ett parti som lägger fokus på vår viktigaste fråga – ett regeringsdugligt parti som är redo att axla den rollen och det ansvar som medföljer.

PS: Jag vill vara tydlig med att detta är min personliga åsikt. I vårt parti är vi alla lika värda och vår medlemsdemokrati en självklarhet. Vi kommer att se till att ge möjlighet för våra medlemmar att få träffa de olika kandidaterna, sedan är det våra medlemmar som avgör vilken kandidat vi lokalt väljer att stödja.

Isabella Lövin avgår – ett viktigt val väntar för Miljöpartiet

Av , , 2 kommentarer 1

Idag nåddes vi av nyheten att Isabella Lövin – språkrör för Miljöpartiet, miljö- och klimatminister samt vice statsminister – lämnar politiken. Jag vill tacka henne innerligt för hennes ovärderliga insats för klimat och miljö, såväl i Europaparlamentet som i regering. Det måste ha varit ett svårt beslut och jag låter henne själv få beskriva hennes beslut genom att publicera hennes debattartikel.

Nu väntar ett av de viktigaste valen i Miljöpartiets historia – att finna den färgstarke efterträdaren som med kompetens och engagemang kan lyfta partiets förtroende bland allmänheten, tillsammans med Per Bolund.

Här kommer hennes debattartikel:

Vi kan aldrig ta demokratin för given.

I grunden handlar det om att makten inte ska ärvas eller tillkämpas med våld, utan att den ska vara till låns, som ett förtroende, en begränsad tid. Det handlar om att medborgarna själva ska engagera sig, och axla ett ansvar. Demokrati- och medborgarrättskämpar världen över kämpar för att kunna få det ansvaret. I Sverige har vi det.

Jag gick in i politiken för snart tolv år sedan. Jag hade då jobbat ett halvt yrkesliv som journalist, och hade skrivit en prisbelönt bok, Tyst hav, om den vettlösa utfiskning som håller på att tömma våra hav. Den fråga som sysselsatte mig då var främst: varför gör ingen något åt detta? Hur kan det få vara såhär?

Sedan fick jag frågan av Miljöpartiet om jag inte ville göra något åt det själv. Kandidera till EU-parlamentet och försöka ändra på fiskepolitiken. Efter lång betänketid bestämde jag mig för att göra det. Om inte jag, vem? Om inte nu, när?

Ett demokratiskt samhälle förutsätter att medborgare engagerar sig i det gemensammas bästa. Så enkelt, men också så svårt är det. I varje land finns krafter som inget hellre vill än att människor ska tycka att demokrati är för jobbigt och ineffektivt, att det är bättre lämna över makten till ”en stark ledare”, eller en populist som basunerar ut enkla svar på svåra frågor.

Men ett hållbart samhälle byggs inte så. Ansvaret för ett bra samhälle, där våra medmänniskors, djurs och kommande generationers intressen tas till vara måste vi själva ta, varje dag. I våra relationer, på jobbet, som konsumenter och faktiskt också, om vi har möjlighet, i politiken.

Ungefär så resonerade jag den dag då jag gick in i Miljöpartiet, utan höga förväntningar på politikens kraft att förändra. Men jag har blivit positivt överraskad.  Miljöpartiet, som bärs upp av alla de gräsrötter som kämpar outtröttligt på alla nivåer i samhället, gör gång på gång en oerhörd skillnad.

Jag är i dag djupt tacksam för det parti som gjort det möjligt att reformera fiskepolitiken, få en klimatlag på plats, klimatsäkra biståndet och skydda tusentals områden med värdefull natur. Och jag är glad över att jag fått chansen att bidra.

Men efter snart tolv år i politiken är det nu dags för mig att bestämma hur länge jag vill fortsätta som partiets språkrör. Antingen kan jag lämna min plats nu, så att partiet har möjlighet att välja ett nytt kvinnligt språkrör i god tid till valrörelsen 2022. Eller också ska jag satsa på att ge allt i fem år till, i enlighet med partiets rotationsprincip.

Det har inte varit ett lätt beslut att ta, men jag är övertygad om att det jag kommit fram till är bäst för både mig och partiet. Efter fyra år som språkrör, under en politiskt mycket turbulent tid med bland annat övergångsregering, ett helt nytt blocköverskridande samarbete och coronakris, längtar jag efter att växla ner tempot och ha mer tid för skrivande och för min familj.

Och jag är trygg i att partiet har så många goda kvinnliga företrädare som kan ge ny kraft, och som får de bästa förutsättningarna att bygga ett långsiktigt starkt språkrörs-team tillsammans med Per Bolund, och ge partiet en riktig nystart. Klimatet är vår tids ödesfråga, och ska vi ha en chans att mota denna kris, behövs ett starkare Miljöparti.

Jag avser självklart fortsätta arbeta med full kraft som minister och språkrör tills språkrörsvalet är klart, i början på nästa år. Därefter lämnar jag politiken, men aldrig mitt engagemang, och inte min känsla av ansvar för demokratin. Jag ser med oro på sviktande medlemstal i alla politiska partier, och jag hoppas innerligt att den trenden ska vända.

Min övertygelse är att dörrar ska vara öppna i ett politiskt parti, både för in- och utträde. Bara så kan demokratin hållas levande.

Isabella Lövin, språkrör för Miljöpartiet de gröna, miljö- och klimatminister samt vice statsminister