Etikett: Umeå

Miljöpartiet näst störst i Umeå i EU-valet

Av , , 7 kommentarer 3

Valresultatet är ännu ej fastställt, men med samtliga valdistrikt räknade ser det ut som om att Miljöpartiet behåller sin position som näst största parti i Umeå med 14,46 % av rösterna. Jag vill därför tacka alla som röstat på oss här i Umeå!

Det är ett EU-val med blandade känslor. Jämfört med förra EU-valet backade Miljöpartiet och vi förlorade därmed två platser i EU-parlamentet. I Sverige fick vi sammantaget 11,5  % och vi var nära att nå upp till tre mandat. Nåväl, vi får se vad som händer om och när Storbritannien lämnar.

Det är dessutom oroväckande att se hur de konservativa partierna i Sverige gått fram.

Samtidigt finns det ändå en del glädjande i valresultatet i Europa. Den gröna gruppen har gjort enorma framsteg och vuxit från 52 till 69 mandat – en ökning med 33 %. De ser nu ut att få en vågmästarroll i EU-parlamentet vilket bådar gott för en grön politik.

Det märks att miljöfrågorna blivit allt viktigare i Europa och Greta Thunberg har på ett obeskrivligt sätt lyckats väcka ett starkt engagemang för miljön och klimatet – vår tids största ödesfråga. Även här i Sverige har vi märkt av förändringen. Man ska komma ihåg att Miljöpartiet låg på 6 % i opinionsundersökningarna i februari inför EU-valet. Men under våren har vi vuxit starkt och nu hoppas jag att stödet för oss och vår miljöpolitik fortsätter att växa i Sverige.

Sammantaget känner jag en stor glädje i det förtroende i Miljöpartiet som väljarna i Umeå visat oss.

Avslutningsvis vill jag gratulera Elin Söderberg för ett fantastiskt stöd i valet, hon fick 2 611 kryss i valet – imponerande!

Cykelstället kan vinna pris – vad gör vi nu med vandrarhemmet?

Av , , 3 kommentarer 7

IMG_1350 (3)

Cykelstället i Umeå är en av finalisterna i Dagens Samhälles tävling Årets samhällsbyggare! Det känns fantastiskt glädjande och jag önskar Umeå all lycka i denna tävling.

Jag har tidigare i år uppmärksammat cykelstället som enligt mig har en stor potential. Detta hus med det lilla minitorget är något som jag gärna skulle vilja bevara framöver – i en stad som förtätas med allt fler och högre fastigheter behövs det några öppna ytor. När Västra Esplanaden byggs om till en stadsgata med minskad biltrafik och förbud för tunga transporter kan denna gata komma att bli en trevlig stadsesplanad med grönska, butiker, caféer och restauranger.

Det finns en gammal plan sedan tidigare att riva detta cykelställ och bygga en fastighet med parkeringshus, lägenheter och kommersiella ytor. Men enligt UPAB finns i dagsläget inte ett behov för ytterligare ett parkeringshus i centrum. Och med de antagna planer som vi har är målet att vi inom några år ska ha ökat andelen som färdas kollektivt, med cykel eller gång från dagens c.a. 50 % till 65 %. Det är en avsevärd förändring, men fullt logiskt. I en stad som vill växa på ett hållbart sätt genom att förtätas är det viktigt att hålla nere biltrafiken.

Vad gör vi med vandrarhemmet?

Jag glömmer aldrig en fantastisk intervju som jag såg av en tidigare borgmästare i den brasilianska staden Curitiba. Under 70-talet stod de inför utmaningar som vi aldrig kan föreställa oss här. På 40 år hade stadens invånarantal tiodubblats, trafiksituationen var en mardröm och i andra större brasilianska städer gjorde man allt för att riva hus och ge plats åt större vägar. Gamla centrala stadsdelar försvann en efter en, något som han till varje pris ville undvika i Curitiba.

Enligt honom var äldre välbevarade hus som en porträttbild av ens släkt. Började man riva dem en efter en så förlorade staden sin identitet, sin historia, ”sin familj”. Istället skapade han en av Sydamerikas längsta gågator längs med de bevarade centrala stadsdelarna. En gågata som idag är levande och uppskattad.

Umeå har en del väldigt vackra och välbevarade träbyggnader. Men under de 19 år som jag bott här har jag sett hur ett flertal av dessa försvunnit. Det är därför viktigt att vi värnar de som större välbevarade träbyggnader som finns kvar.

I planerna för kvarteret Ymer är det inte bara cykelstället som är rivningshotat utan även vandrarhemmet – den vackra träbyggnaden från början av 1900-talet.

Att riva allt detta för att bygga ett nytt parkeringshus i centrala Umeå är något som jag är starkt emot – även om detta nya hus kommer att innehålla kontorsytor och lägenheter. Jag står fast vid vad jag sagt under valrörelsen: Det är viktigare att Umeå växer rätt än växer fort.

Vi måste värna det som är Umeå – vår identitet. När vi utvecklar de centrala delarna måste vi ge plats åt människor, liv och rörelse. I en tät stad måste vi ha öppna ytor. Vi måste värna stadens attraktion och våra äldre välbevarade träbyggnader. Vi måste prioritera hållbara resealternativ. Det finns enligt mig väldigt många argument för att inte riva vare sig cykelstället eller den vackra träbyggnaden med vandrarhemmet.

Istället ser jag en stor potential i detta område – som en utveckling av ett levande centrum – när väl Västra Esplanaden blir en stadsgata.

I den hållbara utvecklingen av Umeå ger vi plats för människor, liv och rörelse. Vi ser till att hålla nere biltrafiken för luftkvaliteten, miljön och ljudnivån i staden: Samtidigt ska vi se till att satsa på att ge människor möjlighet att resa hållbart – även när man bor på landsbygden (om detta har jag skrivit tidigare blogginlägg). För oss i Miljöpartiet är det så vi ställer om till ett hållbart Umeå – socialt, ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt.

Är våra arvoden för höga?

Av , , 5 kommentarer 12

Jag läste Lars Böhlins artikel om regionpolitikernas arvoden för ett tag sedan. Än en gång kom höga politikerarvoden att uppmärksammas och diskuteras – precis som de gjorde för oss kommunpolitikers arvoden i somras. Med all rätt ska våra politikerarvoden granskas.

Jag är själv nu en arvoderad politiker och det blev ett ganska rejält lyft i december när jag blev tjänstledig från mitt tidigare jobb. Är det motiverbart? I min mening endast om jag under mandatperioden lyckas åstadkomma en märkbar skillnad i det område som jag nu har ett ansvar i – omställningen till ett hållbart Umeå. Men med det sagt måste jag ärligt erkänna att jag själv är förvånad över de höga arvodena för oss med ett större politiskt uppdrag.

Nu är jag fullt medveten om att mina partikollegor som suttit innan mig – både i regionen och kommunen – ställt sig bakom höjda arvoden. Jag förstår därför fullt ut om det kan tyckas märkligt att jag då nu går ut och ger en annan åsikt. Samtidigt var jag tydlig med min åsikt redan när jag intervjuades av VK i juni inför deras presentationer av kommunens olika gruppledare. Jag står personligen fast vid den åsikt som jag alltid haft – politikers arvoden bör vara rimliga och med i övrigt samma villkor som gäller i samhället. Om vi inte längre har kvar våra politiska uppdrag så borde samma gälla som när någon inte längre har kvar sitt jobb, dvs A-kassa på 80 % av ens lön eller arvode – upp till ersättningstaket.

Nåväl, det finns uppenbarligen väldigt olika modeller i kommunpolitiken respektive regionpolitiken. Som gruppledare i kommunen får man ett arvode på c.a. 6 471 kr per månad om man har en plats i kommunstyrelsen. Det i sig är absolut inte för högt med tanke på det arbete som vilar på en gruppledares axlar. Detsamma gäller det timarvode som alla våra politiker med enstaka uppdrag i nämnder eller styrelser, det är klart försvarbart.

Men årsarvodet i kommunen på 70 501 kr per månad för heltids arvodering? Nu är det få politiker som är uppe på 100 %, mitt uppdrag som ordförande i Hållbarhetsutskottet är t.ex. på 60 %. Men det är enligt mig för högt.

Jag är medveten om att alla politiska arvoden sammantaget är 1-2 % av Umeå kommuns totala budget. Jag kan även anta att personer högt uppsatta i exempelvis ett bolag med en omsättning som Umeå kommun på c.a. 7 miljarder nog tjänar en rejäl hacka.

Men för det första: Vi lever på skattemedel som betalas in av hårt arbetande invånare. Vi har förvisso ett stort ansvar och jag är fullt medveten om att det politiska arbetet kan ha rejäla utmaningar. Men jag kan bara inte se att dessa nivåer är rimliga.

För det andra: Vi beslutar över våra arvoden och villkor. Det är en ganska speciell sits och då har vi en skyldighet att hålla oss inom rimliga gränser.

För det tredje: Vi kan självklart ha höga löner för våra direktörer och chefer i kommunen. Men ställer vi en rejäl kravspec på deras kompetens, utbildning, arbetslivserfarenhet, m.m. Det kravet finns inte på oss politiker. Där är det upp till partierna att föreslå företrädare.

För det fjärde: Det är så oerhört viktigt att värna en god relation till alla våra invånare som vi företräder. Är gapet för stort och oförsvarbart så riskerar vi ett förakt mot oss som politiska företrädare.

Jag kommer säkert att få en och annan kommentar eller frustrerad reaktion. Men jag vill vara ärlig med var jag står och i min mening så är våra arvoden för höga. Om det finns ett politiskt stöd så tar jag gärna initiativet till en generell sänkning av våra årsarvoden.

5 kommentarer
Etiketter: , ,

Tåg till Stöcke och Sörmjöle – Genomförbart, kostnadseffektivt och miljövänligt!

Av , , 10 kommentarer 6

Det är med glädje som jag noterar den positiva respons som jag fått efter mitt senaste inlägg om en möjlig sträcka för pendeltåg för Sörmjöle – Stöcke – Umeå. Självklart väcks frågor om dess genomförbarhet, som jag här ska försöka besvara.

Först och främst, Umeå växer och har för ambitioner att fortsätta växa, men det finns en enighet i att det ska ske på ett hållbart sätt. Om än man har som mål att förtäta staden så är det viktigt att utvecklingen även bidrar till en positiv tillväxt i hela kommunen – inte bara i staden. I den ambitiösa översiktsplanen som antagits har man därför en förhoppning om att denna utveckling på landsbygden ska ske längs med olika stråk – för att lättare kunna tillhandahålla en god samhällsservice och goda kommunikationer. Dessutom har man för mål att hålla nere på biltransporter i staden, främst för luftkvaliteten men även för att biltrafik tar mer plats – mer yta – än kollektivtrafik, cykel och gång.

Kollektivtrafiken har utvecklats snabbt i staden Umeå, och i takt med att fler reser finns ett underlag för ökad turtäthet – vilket i sin tur gör att fler reser kollektivt. Men ute på landsbygden är det annorlunda. Underlaget är inte lika stort, turtätheten är avsevärt glesare, i vissa fall kan vi rent av prata om turgleshet – vilket i sin tur leder till att färre väljer att färdas kollektivt. Bussarna tar sin lilla tid att ta sig in till centrum vilket ytterligare minskar dess attraktion. Utöver det saknas pendlarparkeringar och i vissa fall saknas busshållplatsen – en enkel stolpe med en skylt står intill vägkanten.

Vill man vända denna trend så behövs satsningar på ökad turtäthet, bättre hållplatser och möjlighet till pendlarparkering. Men bussen i sig är inte alltid en så stark dragningskraft, det ska verkligen till en ordentligt utvecklad busslinje med många avgångar och korta restider för att bussen ska locka bilpendlare till att ställa bilen hemma.

Tåget däremot har en helt annan dragningskraft vilket är tydligt bevisat. Det har många fördelar – miljö, hastighet, bekvämlighet. Men infrastrukturen kan vara en saftig investering. Det är därför viktigt att tänka smart, kostnadseffektivt och genomförbart utefter de förutsättningar som vi har. Det skulle aldrig under några som helst omständigheter vara försvarbart att bygga en järnväg ut till Stöcke eller Sörmjöle, ej heller att rusta upp en gammal befintlig järnväg. Men nu finns här en toppmodern järnväg och då är det en helt annan sak.

Då står man inför vägvalet att satsa på att kombinera ökad turtäthet med buss till Stöcke och Sörrmjöle i kombination med pendlarparkeringar och ordentliga hållplatser – vilket är kostsamt och med ett osäkert utfall.

Eller så satsar man på två stationer med pendlarparkeringar, och nyttjar de pendeltåg som Norrtåg förfogar över. Ekonomiskt sett finns det en viktig fördel för Umeås ekonomi att bära med sig: Bygge av perrong med busskur intill spåret är något som bekostas av Trafikverket (vilket är precis det som man gjort när man byggt perrongen i Vännäsby). Det är upp till oss att ligga på dem. Då handlar investeringen plötsligt om två pendlarparkeringar, och driften av pendeltåg. Nu är investeringen plötsligt i linje med vad vi annars – med osäkert utfall – skulle ha bekostat för en satsning på den befintliga busslinjen. Men en pendeltågslinje har en helt annan dragningskraft än bussen.

I Umeå är de två största arbetsplatsområdena belägna i direkt anslutning till tågstationer – NUS/Universitetsområdet, samt centrala Umeå. Alltså längs med samma spår. Denna linje ligger dessutom i ett av de stråk som pekats ut av översiktsplanen. Vidare så är det två samhällen med planerade nybyggnationer av bostäder och de har en stor potential för vidare utveckling.

De flesta i arbetsför ålder som är bosatta i eller i närheten av dessa samhällen arbetspendlar till Umeå – med bil. Och här ska vi inte vara dömande, är alternativen så begränsade som de är idag så blir bilen det enda realistiska alternativet.

Jag står fast vid att vi måste kunna erbjuda hållbara alternativ, vi kan inte bara begränsa. Det skapar frustration och en känsla av stad vs land vilket är fullständigt idiotiskt. Menar vi hållbar utveckling då ska vi förverkliga det i hela kommunen – inte bara i centrala Umeå.

Det finns dessutom flera andra fördelar. Dessa samhällen är vackert naturbelägna och ligger i närheten av en kustlinje som är väldigt uppskattad av Umebor. Här finns våra mest populära stränder och havsbad, här finns strövområden och vandringsleder. Men allt detta är tillgängligt med bil, vilket kan leda till mycket biltrafik soliga sommardagar. Pendeltåg ger en möjlighet för stadens invånare att kunna snabbt och smidigt ta sig ut till kustlandskapet. Man kan ta med sig cykel på pendeltåg vilket är betydligt svårare i en buss.

Dessutom finns här en möjlighet att förändra busslinjerna – istället för att ha en buss som sakta färdas från Sörmjöle hela vägen ut till Sörböle, vidare upp förbi Strömbäck och tillbaka mot Umeå via Stöcke kan man nu istället använda sig av en modell som används i många svenska regioner – med mindre anslutningsbussar som är kopplade till tågtiderna. Då kan man ha en anslutningsbuss mellan Norrmjöle och Sörmjöle, samt en anslutningsbuss från Sörböle via strömbäck, Ström till Stöcke.

Vårt tågsystem utvecklas till en beprövad struktur med nationella snabbtåg (Regina), regionöverskridande regiontåg (Coradia Nordic), samt lokala pendeltåg (X11). När väl i framtiden järnvägen ut till Holmsund är i tillfredsställande skick är det dags för en ny linje i vårt pendeltågsnät. och när Norrbotniabanans station i Sävar invigs har vi tillgänglig tågtrafik norrut, västerut, österut och söderut. Dessa kan sedan kopplas till anslutningsbussar och ha tillgång till pendlarparkering.

Det är då vi på allvar kan skapa möjligheter för människor att färdas kollektivt och miljövänligt till och från centralorten. Tågstationerna i Umeå är kopplade till den lokala kollektivtrafiken, och med innovativa idéer så som exempelvis lånecyklar på tågstationerna i staden som man kan ticka ut med sitt månadskort blir de kollektiva färdsätten allt mer attraktiva.

 

Två avslutande förslag:

  1. Hörnefors: Har vi en linje för pendeltåg Umeå – Stöcke – Sörmjöle så skulle dess slutstation kunna vara Hörnefors. Där finns redan en fullt utbyggd station. Då leder det till fler tågavgångar till/från Hörnefors, och ett större resenärsunderlag för denna pendeltågslinje.
  2. Ett förslag som kan vara värt att utreda är möjligheten till en perrong för pendeltåg vid Strömpilen / Gimonäs. Denna station skulle kunna användas för linjerna Sörmjöle – Stöcke – Umeå samt Holmsund – Umeå. Det kan dessutom skapa möjligheter för människor att snabbt färdas mellan centrala Umeå och Strömpilen / Gimonäs.

Självklart ska förslaget om en linje för pendeltåg Umeå – Stöcke – Sörmjöle – ev. Hörnefors utredas noga innan man ens överväger beslut.