Bloggartarmen

har haft det urjobbigt den senaste veckan. De spontana inläggen som vanligtvis poppar upp i tid (och nu mest i otid) ligger bara kvar i närminnet någon kvart. När nu bredbandet bara funkar någon enstaka gång per dag måste det finnas något som råkar ligga i denna kortlivade blipp i hjärnan för att det ska bli nåt. Inlägget jag gjorde häromdagen om missbruk har kommit lite på skam nu, bloggandet kan verkligen bli ett bruk av hjärncellerna som liknar ett missbruk – åtminstone i mitt fall. Det här visserligen spontana men lite fjantiga inlägget bär också syn för sägen, eller hur?
Gomorron!