Skapelsen, del 1

Hä allre förste söm hänt va’ att n’Gud pellre ihop himmern å jorla. Hä va som väldigt öslit å mört dära havä’ franbörjan men Guds ande for över vatt’nyta ändå. Då sa’n: Men vars ä lyse då? Å i den stunna sä vart’e ’just. Då feck’n ju si att hä vort myche bätter, sä han skillt lyse fran mörkrä, för å skilj på däm. Sen däss hä ’juse hetta dagen å hä svarte vort då natta. Å hä vort afta’ å hä vort ’juse dagen, redan förstda’n.
Dä du!
Gomorron!