…så kommer säkert Äreporten i Sörmjöle att platsa i kommande upplagor av Trista sevärdheter i Västerbotten…
Bland det vackraste…
…som finns är en vårsolbestrålad morgongardin. Den skapar förväntningar om att den kommande dagen ska bli ljus och varm.
Gomorron!
Ingen björn idag…
…men däremot närkontakt med skogens obestridliga drottning tjäderhönan.
Gonatt!
Tjyva å toka
Idag åkte vi gammvägen mellan Hörnefors och Håknäs. När vi passerade infarten till Sörbyns kriminalvårdsanstalt dök plötsligt minnet av 1950-talets bussresor till Nordmaling upp för min inre syn. Oftast åkte man till Umeå om man bodde i Hörnefors och jag minns inte varför vi överhuvudtaget åkte med bussen till Nordmaling. Det första jag tänkte på när vi skulle dit resa dit var passerandet av Sörbyn och Strömsör. Spänningen steg när bussen passerat Västamarken och fortsatte sin slingrande färd genom den tjocka granskogen mot Sörbyn. Skulle det stå någon fånge och vänta på gods vid busshållplatsen idag? Om jag såg någon människa i närheten av hållplatsen eller på åkrarna på sidan av vägen granskade jag denna person väldigt noga. Jag försökte se om fångar såg ut som vi andra eller om de påminde om matinéernas tjuvar och banditer. Jag både fruktade och önskade att någon skulle kliva på bussen i Sörbyn, det kunde ju vara en mördare som rymt… Knappt hade jag hämtat mig från detta trauma innan bussen var i Strömsör. Där låg ett vårdhem för förståndshandikappade. Män och kvinnor i olika åldrar och skepnader vandrade omkring i det parkliknande området runt byggnaderna. Jag tittade också efter Börjesson, han brukade ibland städslas som kusk hos Nordahls häståkeri hemma i Hörnefors och i den rollen var han en klippa. Det var han som plöjde vårt potatisland nere vid ån på vårarna. Men när pappa tyckte att fårorna borde gå tvärs över landet istället för längsefter ån –
för vattenavrinningens skull – påpekade Börjesson stillsamt: Men då måst’ ja’ ju ner i ån för å sno! Potatislandet låg nämligen bara ett par meter från åkanten. Vem var förståndshandikappad den gången?
Stenröjning i Fas 3
Den tredje och sista fasen i dagens stenröjningsarbete blev att förpassa stenarna till en plats där de inte är i vägen för någon. Man kan här ana vissa likheter med Alliansens Fas 3. Fas 1 i stenröjningsarbetet är ofta ett par års passivt iakttagande av de stensnytor som så förargligt sticker upp och är ivägen för gräsklippare, snöslunga osv. I Fas 2 tar man tag i problemet och gräver upp stenarna samt fyller igen de gropar som uppstått. Fas 3 blir således den sista fasen i stenröjningen – bortforsling av stenen till en undanskymd plats där den inte stör.
SMHI
gick ut stort i förrgår och gjorde en 360° på helgens regnprognos. Nu lovade de helt plötsligt solsken. Det skulle de inte ha gjort, nu regnar det precis som de sa den första prognosen. Vad har SMHI för otalt med vädergudarna egentligen?
Bamsefar kvar…
.jpg)
Ikväll kan schlagersemifinalen kan slänga sig i väggen! Jag har nämligen haft en oförglömlig date med en björn under kvällens skogspromenad. I samma veva som jag upptäckte tydliga spåravtryck i den leriga hyggeskanten hörde jag ett väsande visselljud ifrån ett tätt buskage i ättvinden (vindriktningen). Spåren i vårvinterns snö var alltså ingen tillfällighet, vi har förmodligen en stationär björn på trakten. Jag såg även färska spretande älgspår från en galopperande älg i samma område som björnspåret och det är inte så vanligt den här årstiden. Och gör man det så ser man oftast hundspår i anslutning till spårlöpan. Nu vankas ännu en höjdarsommar, förra sommaren toppades med lappugglehäckningen. Kanske ett björnmöte på mitt eget skogsskifte blir den här sommarens höjdpunkt…
Goafton!
Förtätning…
…för tätting.
Gomorron!
Mitt Apple-koncept har surnat
Jag hör just på nyheterna att Apples tagit över som världens mest värdefulla varumärke. I min egen digitala värld är dess värde dock kraftigt devalverat sedan hårddisken på min MacBook Pro havererat. Inget, absolut ingenting fungerar längre och min tilltro till Apple har försvunnit i ett rykande askmoln. All musik jag köpt via ITunes verkar ha försvunnit och när jag skulle försöka återställa datorn via IPhonen sprack även denna eländiga manick. Hela operationen slutade med att jag via en textruta ombads sätta in ett SIM-kort i telefonen trots det suttit ett sådant där sedan jag köpte den för något år sedan. En tröst i bedrövelsen är att larmnumret 112 fungerar.
The bottom line är förmodligen att problemen är knutna till min egen otålighet kombinerad med "hanteringsfel".
Till råga på allt har min interna hårddisk börjat krakelera. Jag har haft huvudvärk i en vecka nu och idag tillstötte även illamående. Lyckligtvis är den del av systemet som hanterar själen intakt, jag är fortfarande fylld av vårliga lyckokänslor och har behållit förmågan att distansera mig från världsliga problem. För sanningen att säga är det skönt att för en tid slippa alla ovidkommande digitala signaler. Och som sagt funkar ju 112 i telefonen och mitt nödläge (blogg, e-post och Skype) i min skraltiga dator…
Pregnant?
Efter en het men drogfri helg där oskyddat sex var en av de hetaste ingredienserna är jag idag illamående. Är det vanlig magsjuka eller har jag blivit pregnant..?
Gomorron!
Senaste kommentarerna