Hoppet återuppstod

Av , , Bli först att kommentera 5

Nu sitter hela mediesverige och väntar på Juholts pressmöte. Det är bara några minuter kvar till tillkännagivandet. Hoppet finns helt tydligt kvar om att han ska tvingas avgå som partiordförande. Journalisterna vill naturligtvis som alla andra ha omväxling på jobbet. Samtidigt kan de hämta andan och njuta av sin förhoppningsvis tillfälliga Viktoria. Och apropå Viktoria så har de fortfarande kvar den dräktiga kronprinsessans tillvaro att scanna av. Samtidigt får de tillfälle att dra efter andan några dagar innan det blir dax att nöta ned nästa sosseledare. Men det blir nog tuffare att driva en mustaschlös Jämtin från jobbet.

Höjdperspektiv

Av , , Bli först att kommentera 3

När vi körde förbi Agnäsbacken för en stund sedan väcktes med ett ryck minnet av barndomens skidbackar i Hörnefors till liv. Förra helgen var det samma sak då barnbarnen hade gjort en backe av stenfoten nedanför vårt hus, fallhöjd: ca 1 meter.
När jag var liten (på 1950-talet) bodde vi på Ågatan i Hörnefors, granne med Hörneån och med närmaste skidbacke 100 meter från huset. backen hette i folkmun Viklundsbacken, en samlingspunkt för barnen i kvarteret med en förmodad fallhöjd på mellan 7 och 10 meter om man räknar bort den sista lilla meterhöga knixen ned på Hörneåns is. Längdskidor och små masonitskivor var det som stod till buds när vi susade nerför backen. Ofta byggde vi upp ett hopp i mitten av backen för att tillskapa ett tävlingsmoment och därmed reducera enformigheten i åkandet.
En annan backe i ungefär samma storlek var Hejsan, en delvis konstgjord höjd mitt ute på traktens första hygge. Egentligen var det ett skjutbanekulfång för tränande jägare och ibland även för manövrerande militärer från I20 och K4. Dit brukade vi dra oss tillbaka när trängseln blivit för stor på Viklundsbacken eller när vi tröttnat på alla småungar som alltid var ivägen för oss som hade skidor.
Den ultimata backen var ändå "Gråbelanne", eller Gråbenslandet som det kanske heter. Det var i våra ögon en respektingivade utförslöpa lite längre bort och den krävde – förutom matsäck – en hel del träning för att klaras av i sin hela längd.
När man nu återser dessa backar förvånas man över hur små de är – de märks ju knappt. Så jäkla lång har man väl inte blivit att det skulle göra någon skillnad.
Ett mysterium som fascinerar…

Dåliga förlorare

Av , , Bli först att kommentera 8

Det är slående hur likartad reaktionen idag varit bland de intervjuade tidningsmakarna efter det beramade krismötet i sossarnas verkställande utskott. Man får en känska av att de har förlorat i sin kamp för att byta ut partiledaren i vårt lands största och i grunden starkaste politiska parti. Vadå starkaste? kanske någon tänker. Men tänk då efter – vilket annat parti har påverkat utvecklingen i Sverige ens i närheten lika mycket som SAP? På senare år har moderaterna hållit i taktpinnen, men med tanke på att de samtidigt omsorgsfullt trampat sönder övriga allianspartier blir maktinnehavet förmodligen enbart en randanmärkning i vårt lands politiska historia.
Den indignationsstorm som utbröt i hela landet när partiets nye ledare inte höll det (av media) uppsatta måttet visar nämligen att majoriteten av oss svenskar i själ och hjärta är sossar. Så när det enda verkligt statsbärande partiet slirar både på sin politiska kurs och dessutom inte har någon karismatisk retoriker i ledningen blir folk skräckslagna. Det kan ju ve och fasa innebära att välfärdsrivarna i alliansen får ytterligare vatten på sin kvarn och fortsätter att föröda den välfärd som socialdemokrater och vänsterpartister tillsammans med arbetarrörelsen mödosamt byggt upp under förra århundradet.
"The bottom line" är att svenska folket är heligt förbannade för att de inte fick vara med och rösta vid socialdemokraternas extrakongress vid senaste ordförandevalet. Tidningar och annan media har av samma orsak kämpat i månader för att avsätta den alltför folklige Juholt. Den här gången förlorade borgarpressen på mållinjen. Det ska bli intressant att följa denna utdragna kamp även i fortsättningen. Media kommer inte att ge sig förrän de satt Juholt på den såkallade pottan. Inte förrän dess kan de nämligen säga att de hela tiden haft rätt – och därmed bekräftat hur till och med en sten kan urholkas om man är tillräckligt ihärdig med droppandet.

Ledarskapspatrask

Av , , 4 kommentarer 7

Som sagt tycker jag inte om ordet ledarskap. Det associerar till 1930-talets diktatorer och alla vet vad det patrasket ställde till med. Nu har ordet blivit ett modeord, mycket tack vare att högerkrafter nu sitter på den yttersta maktens taburetter. I deras värld är det nämligen högsta mode att "visa ledarskap", vilket betyder att man i kraft av sitt förtroendeuppdrag kan ta sig rätten att använda den enkla vägen och köra över omgivningen när kinkiga beslut ska fattas.
Ett dagsfärskt exempel på den nygamla flugan "ledarskap" är när Umeås stadsdirektör Mikael Öhlund föraktfullt avfärdar frågan om hur han motiverar sitt beslut att – tvärs emot personalens uttryckta vilja – tagit beslut om att sparka skolchefen Elisabeth Zackrisson:
"– Nej. Behöver jag det? Jag behöver inte det om jag inte vill."
Sossarna i stadens politiska ledning bör skaka av sig sitt underifrånperspektiv och ta itu med ledare av den kaliber som herr Öhlund representerar och inte låta titeln "Direktör" skrämma dem till tystnad…
Gomorron!
 

Om jag hade…

Av , , Bli först att kommentera 1

…pengar? Nej det skiter jag egentligen i, hellre då ett mer spänstigt intellekt! Jag hör ibland riktigt ohuskeliga människor bli intervjuade på radio eller TV och instinktivt formulerar jag en egen teori när jag hör deras svar. Problemet är bara att jag efter några timmar inte förmår sortera dessa tankar. Ett färskt exempel: följande mening hörde jag uttalas på radion i morse – från Gunnar Hökmark (M):

…partier runt om i Europa står vilsna inför utmaningen att leverera välstånd och jobb helt enkelt eftersom det inte är politiska beslut som gör det."

Men vem ska göra jobbet istället då? Hela dagen har denna tanke tumlat runt bland mina slitna hjärnceller och tanken var att jag utförligt skulle redovisa varför han har såå fel när han tycker att våra folkvalda ska retirera från makten.
Men till slut blev det bara dessa sura, andefattiga och defensiva rader på kvällskvisten. Så trist.
Gonatt!

 

Viktigaste telefonnumret?

Av , , Bli först att kommentera 6

Man har haft problem med 112 söderut. På radion i morse diskuterades problemet med larmnumret och alla i studion var överens om att 112 i det närmaste är heligt och bör fungera i alla väder osv. Vanligtvis reflekterar jag inte speciellt mycket över sådana utsagor, för de är ju på något vis så helt uppenbara. Men denna morgon nöjde jag mig inte med det utan tänkte på min egen situation. Vilket telefonnummer är viktigast för just mig? Vem vill jag höra i andra änden av tråden när det krisar? Svaret är solklart: min kära hustrus väna stämma. Enbart hennes röst gör nämligen halva jobbet i en krissituation och så har det varit ända sedan hon för snart ett halvsekel sedan gav mig mitt första nummer.
Gomorron!

Bakljus?

Av , , Bli först att kommentera 6

Köpte en ny pannlampa häromdagen. Ikväll premiäranvändes den ute i kvällskylan. Döm om min förvåning när lampan lyste rött när jag slog på den. Rött ljus betyder för mig bakljus – hur tänkte man när man kompletterade hel- och halvljus med ett strålande bakljus? Ska man rödljuset när man löptränar baklänges – eller..?

Tragiskt

Av , , Bli först att kommentera 8

Ordet "tragiskt" används så ofta nuförtiden att jag är benägen att kalla vad som skett i Holmfors, Orrböle för en katastrof. När vi passerade Roger Björklunds konstfärdiga "gwalsamling" Stubbrike såg jag i ögonvrån att något inte stod rätt till. Den fantastiska labyrint av förvridna trädrester som hade funnits bakom buskridån mellan huset och vägen var borta! Vad har hänt?