Politiker och/eller arbetsgivare?

Den vänsterpartistiske politikern i Umeå som ville besöka en gymnasieskola trodde kanske att kommunen menade allvar med att stadens politiker skall betrakta sig som arbetsgivare. Det blev ju ett jävla hallå när detta partis företrädare försummade att närvara vid en kurs för arbetsgivare för ett tag sedan. Så vadan denna upprördhet? Om kommunen vore seriös skulle de anställda tjänstemännen – i det här fallet rektorerna – ställas till svars för sitt tilltag och inte den samvetsgranne ”arbetsgivaren”. Nu måste kommunens policy gällande politikers status som arbetsgivare omvärderas, det här är alltför allvarliga händelser för att man ska kunna hantera dem utifrån rent partistrategiska ställningstaganden.