Vad har vi att hoppas på när självaste centerpartiet börjar släcka ned gatubelysningen i vår by? Anser verkligen Nordmalings centerpartister att det är en lyx att hålla sig med en levande landsbygd i kommunen? De frågorna kan man ställa sig efter att delgetts den strategiska propå som Nordmalings centerstyrda kommunledning beslutat om. Man kräver där att belysningen i bland annat Brattsbacka ska minskas med 12 procent. Med kniven på strupen ska nämligen varje by inkomma med förslag på vilka lampor som kan plockas bort och om inte några förslag inkommer bestämmer kommunens tjänstemän självsvåldigt vilka sträckor som bör mörkläggas. I ljuset av den misslyckade mörkläggningen av kommunens senaste felrekrytering, den av den tidigare barn- och utbildningschefen som kostar kommunens medborgare 1,3 miljoner under de kommande åren kan vi bara hoppas att de misslyckas även med den planerade mörkläggningen av Nordmalings landsbygd.
Till saken hör att de boende i Brattsbacka i början av 1960-talet själva bekostade sin gatubelysning. Det var en dyr historia där varje hushåll pungade ut med ca 750 kronor (8.535 kr i dagens penningvärde) för att få en efterlängtad belysning genom byn. Men nu blir det alltså det så kallade glesbygdspartiet (C) som påbörjar nedmonteringen av de kvarvarande rester av samhällsservice som ännu klamrar sig fast här uppe i kommunens glest bebyggda delar. Man vill kanske att kommunens medborgare ska flytta ned till kommunens väl upplysta gatustråk, för då spar man mycket pengar. Åtminstone enligt de inte alltför upplysta centerpartisterna i Nordmalings kommunhus.
Tack för den strategin!

Läste just Nordebos litania över det sårbara Internet och hans efterlysning av datasäkerhet för att säkra våra samhällsfunktioner. Härom dagen spekulerade även undertecknad om hur det framtida Internet skulle kunna se ut. Och så i morse, när jag gick ut och hämtade VK ur brevlådan gick det upp ett ljus. Det är nämligen så att vi har två katter, Axel och Sessan. Iofs har vi alltid haft katt, och efter pensioneringen har vi blivit allt mer sammansvetsade med våra kelgrisar. De är dock helt oförutsägbara, varje möte med katterna är olikt det föregående. Ibland verkar de inte se mig överhuvudtaget för att nästa gång ”ta ned mig” med översvallande ömhetsbetygelser. Som till exempel i morse när jag gick ut för att hämta VK ur brevlådan. Axel satt på grusgången och oftast brukar han vid dessa tillfällen följa mig ned till vägen genom att praktiskt taget gå på mina skor. Ibland följer han sedan med in i huset och fortsätter med sina ömhetsbetygelser. Men återigen andra dagar ägnar han mig inte ens en blick utan ignorerar mig helt genom att helt lugnt sitta med ryggen vänd mot mig. Hans agerande i morse var just så, han ”såg” mig inte utan var helt avvisande och gick till och med undan när jag närmade mig honom. Denna gång klack det dock till i mitt huvud och jag kom att tänka på mina spekulationer i bloggen härom dagen. Jag efterlyste då en datastruktur som är organisk och helt oförutsägbar till skillnad emot dagens ettor och nollor. Och där ramlar katthjärnan in som ett brev på posten! (Det har ju dessvärre visat sig att vår nuvarande helt förutsägbara teknik som bygger på ettor och nollor skapat oroväckande mycket nollor både hos utsatta brottsoffer och hos dataskurkar, de sistnämnda har dock behållit ettorna framför nollorna…)
Det nya Internet!
Japp, här finns kanske lösningen på framtidens datasystem! Och gott sa’n, när jag googlade på katthjärna hittade jag en länk: http://www.twice.se/vetenskap-data-katthjarna.html som inte är helt vetenskaplig men som avhandlar just forskning om kattens komplicerade hjärna. Det visar sig att IBM och andra aktörer redan har börjat undersöka hur naturens mest komplicerade hjärnor är konstruerade för att skapa förutsättningar för överföring av strukturella likheter till datavärlden. Jag är nu helt övertygad om att den organiskt fungerande datorn är framtiden.
Där ser man! Till och med en gammal gubbhjärna har kapacitet att vara helt oförutsägbar! Det bådar gott inför framtiden!

Gomorron!

Två snäppor får sig ett kvällsmål i dammen bakom huset.

…finns den bästa av byar – Brattsbacka. Att kunna gå ut bak’e går’n med kameran och ta såna här bilder är mitt livselixir. Bilderna här nedan är fotade i husets omedelbara närhet, en del av dem från mitt kontorsfönster på övervåningen.

Som sagt var, det här med rumpan. Igår kväll under Eurovisionsschlagerfinalen gled en man in på scenen och visade sin bak. Ett till synes oskyldigt tilltag, om man inte tar evenemangets storlek i beaktande. Inför hundratals miljoner TV-tittare och ett massivt säkerhetsuppbåd kunde han äntra scenen insvept i en flagga och dra ned byxorna inför kamerorna. Tänk tanken att han istället hade dragit fram en Uzi maskinpistol och dragit av en runda på 20 skott från scenen. Vän av ordning kanske påpekar att han säkerligen inte kunnat ta med sig ett vapen genom säkerhetskontrollen, men tänk om. (Med en rumpa – oavsett storlek – passerar man dock radarn vilken dag som helst.)
Men för att återgå till ämnet, detta kunde ha varit ett terrorbrott med förödande konsekvenser i stil med lastbilsdådet i Stockholm. Situationen för asylsökande i Sverige har försämrats avsevärt på grund av de dåd som utförts företrädesvis av människor som söker asyl här. Men – som ovanstående händelse visar kan vem som helst när som helst utföra helt oväntade handlingar utan att någon strategi lyckas förhindra det. Jag tror inte händelsen i Kiev renderar till förföljelse av någon kategori människor i Ukraina och därför bör inte heller enstaka vansinnesdåd i Sverige belasta samtliga utsatta krigsflyktingar som söker en fristad i vårt land. Även om dåden sägs vara ideologiskt motiverade kan man endast straffa de skyldiga enligt den lagstiftning vi har i landet och inte blanda ihop korten till den grad att man straffar alla människor med liknande trosuppfattning. Det finns ju även människor med samma eller liknande trosuppfattning som oss vilka utför terrorhandlingar i olika delar av världen men hur skyldiga är vi till dessa? Har du tänkt på det?

Vill man spinna vidare på internet-temat och komma in på problemet med den förändring av samhällsklimatet som ”sociala medier” har fört med sig blir det om möjligt ännu svårare att komma med idéer. Ett försök att bena upp denna härva skulle kunna bli att angripa fenomenet ”falska nyheter”. Presidentvalet i USA blev den egentliga startpunkten för den debatten. Trumps strategi att med hjälp av lögner på Twitter underminera den traditionella nyhetsbevakningen har fått ett globalt nät av troll att vädra morgonluft. Svenska högerstrateger var inte sena att skapa sajter som ger intryck av att vara nyhetsförmedlare i samma klass som traditionella nyhetsmedier. Detta är ett allvarligt samhällsproblem eftersom de välutbildade och ansvarskännande journalister som förser oss med adekvata fakta kring nyheter och samhälle kringskärs av de tramsiga ”fakta” som sprids på nätets låtsasmedier.
På högerkorparnas agenda finns även en punkt som ifrågasätter forskningen. Inte bara de forskningsresultat som redovisas utan även själva fundamentet för att överhuvud taget bedriva forskning; ”Varför ska vi skattebetalare stå för fiolerna och försörja några goddagspiltar som ändå bara undersöker en massa onödigt tjafs”. Denna populistiska retorik går naturligtvis hem hos många skattetyngda arbetare och pensionärer som inte beretts möjlighet att sätta sig in i vad samhälls- och naturvetenskaplig forskning betyder för utvecklingen av vår vistelse på den här planeten. Jag blir på allvar rädd när jag stöter på denna i sanning dödsbringande retorik.
Samma sak gäller även nästa punkt på trollagendan, och den avhandlar kulturen. De ekonomiska argumenten liknar dem som ligger till grund för satsningar på forskning. Nyskapande verksamhet inom kultursektorn anses vara onödig och dyr; ”Vi har ju redan en gammal fin svensk kultur, så varför satsa pengar på att förändra på den”.
Väver man samman de olika argumenten för att vi ska behålla ett vidöppet Internet vet jag inte om de räcker till för att rättfärdiga den skada högerpopulister och mörkermänniskor åsamkar samhället i demokratins namn. Demokrati betyder att vi i fria val ska utse representanter till beslutande funktioner. Men hur fria blir de valen när fakta förvrids till oigenkännlighet och dagligen trummas in i människors medvetanden? Internet är således både vin och vatten, men för att den demokrati som vi känner ska kunna fortsätta att andas relativt frisk luft måste vi kanske offra de nya möjligheter till socialt umgänge och faktasökning som nätet tillhandahåller. För när väl Internets mörkermän hjälpts till taburetterna av nätet kommer ändå de dess frihet att kringskäras, se bara vad som händer i Turkiet och i en del av de forna öststaterna.
En skrämmande boll har kommit i rullning och jag hoppas innerligt att det inte är för sent att stoppa den.
Slutsatsen får bli att hur man än vänder sig har man ändan bak.
Gomorron på er!

Penningöverförseln till brottslingar från våra traditionella samhällssektorer via internet sker numera i industriell skala. En storindustri som – än så länge – verkar i det fördolda. Banker och storföretag tvingas tiga som muren om de dataintrång de drabbas av via nätet för att skydda sina aktieportföljer. Brottslingar transfererar företagens (och samtidigt våra) pengar ut i cyberrymden med hjälp av förutbestämda koder. Senast hade hackare kommit över den programvara som amerikanska NSA förfogar över vilket hade till följd att över 100 länder kunde attackeras av brottslingar som tvingade till sig miljonbelopp. I ljuset av detta kan man fråga sig hur länge det ska dröja innan hackare sänder iväg den första kärnvapenladdade missilen…
Min slutsats är att internet som vi känner det måste genomgå någon slags pånyttfödelse av det kodverk som håller ihop detta gigantiska dataflöde. Att internet är stort och övergripande kan inte hindra en sådan livsnödvändig förnyelse. Material som tillförs datanätet måste i framtiden bestå av ickeförnybara beståndsdelar. Som det ser ut idag bygger materien på ettor och nollor i precisa kombinationer, som därmed kan kopieras och transformeras enligt användarens behov. Vad som måste till är att den överförbara informationen nyskapas varje gång den äntrar ett nytt världsomspännande nät. När jag googlar finner jag dock inga tecken på att något revolutionerande systemskifte är på gång och undrar – varför? Kan det vara så att Google och de andra aktörerna som vältrar sig i internets miljarder lyckats täppa till alla möjligheter till förnyelse för att skydda sin affärsidé? Oljeindustrin tjänar kanske som ett exempel. De har ju lyckats försena batteridriften av våra fordon med årtionden genom att frenetiskt förhindra utvecklingen av batteriteknik, vilket liksom med ny datateknik på nätet är något helt väsensskilt från att driva motorerna med petroleumets explosionsteknik.

”Vart är världen på väg”, frågade sig kungen i sitt jultal. Det fick mig att tänka på några rader i en bok jag just nu läser som handlar om Peter den Store och det medeltida Ryssland.
”…Ibland stormade de (kosackerna) palissaderna runt en stad och förde bort hela befolkningen till slaveri. De omfattande räderna som varje år förde tusentals ryska slavar till de turkiska slavmarknaderna var en källa till förargelse och vånda för tsarerna i Kreml, men dittills hade ingen kunnat göra något åt dem.”
Världen har alltid varit ”på väg”, även för Rysslands tsarer. Det perspektivet är viktigt att bära med när man vistas i en supersnabb digital värld där allt elände redovisas i realtid.
Gonatt!

Ibland fattar kommunernas byggnadsnämnder helt obegripliga beslut. Folk som har byggt några decimeter för högt, för nära tomtgränsen, någon meter för nära vatten eller satt upp ett litet staket runt sin tomt kan få en uppsträckning av kommunens petimetrar till tjänstemän och i många fall tvingas dessa medborgare riva sina byggnader. Och så får man syn på detta. En gråblå koloss inklämd på tomten till ett av östra stadsdelens vackraste hus i korsningen Häradshövdingegatan/Skolgatan i Umeå. Denna tillståndsprocess skulle förmodligen må bra av en granskning. Tala om att sila mygg och svälja kameler!
Gomorron!