Jag upplever alltmer dagarna som transportsträckor mellan morgnar fyllda av förväntningar inför dagen och de rofyllda kvällarna med bok- eller musiklyssnande följt av den obligatoriska älgspaningsrundan med bilen. 
Alla dagliga göromål har jag någon gång tidigare utfört och det mesta blir därför en mekanisk upprepning. En obestämd längtan är således det enda som återstår när det inte finns några nya och spännande saker att se fram emot. Varför jag har denna längtan vet jag inte, men jag är innerligt glad att den fortfarande finns kvar.