Symboliken i den vissnande tussilagon får illustrera den starka upplevelse jag hade när vi lämnade badstranden i förrgår. Varför jag inte vill vara någon vissnande tussilago ska jag nu berätta. I sjunkande kvällssol lämnade vi badplatsen efter ett välgörande snabbdopp i det 17-gradiga vattnet. När vi i den varma bilen leende kommenterat hur underbart vårt liv är kom tankarna på det eviga livet. Själv har jag inte brytt mig särskilt mycket om såna idéer, men nu kändes det plötligt väldigt aktuellt och tanken har slagit rot i mitt medvetande. Om kommande dagar vore lika underbara och eftersom det faktum att sjukdomar och ond bråd död inte ingår i tankekonceptet "evigt liv" så vete väl f-n om jag inte skulle vilja bli den evige badaren i Bergsjön med allt vad det innebär.
Gomorron!