Etikett: bärplockning

Avundsjuka och ogina rasister

Av , , Bli först att kommentera 9

har på senare år börjat fälla ned sina vägbommar när det stundar bärplockartid. Ja, så hade man kunnat skriva för ett par årtionden sedan. Men år 2013 gör ingen det för i dessa tider av privatiseringar kan detta ske inför öppen ridå utan att någon på allvar protesterar och inser vad som håller på att hända. I den tid jag refererar till gjorde man nämligen tvärtom, när vårförfallet upphört brukade de skogsägare som var rädda om sina skogsbilvägar fälla upp bommarna och därmed göra skogen tillgänglig för allmänheten. Man kan därför fråga sig varför det nu blivit så viktigt att ha bommarna nedfällda just när bärsäsongen startar. För egen del kan jag tyvärr inte komma på något annat än att skogsägarkollektivet dragits med i den rådande tidsandan. Efter valet 2006 har privatiseringen av samhällets funktioner och ett accepterande av den öppna rasismen via SD gjort att de anser sig ha exklusiv rätt att vistas i ”sin egen” skog. Ropen skallar på försämringar av Allemansrätten – änsålänge mest i marginalen – i de intressepublikationer markägarna får i sina brevlådor. Det mesta av detta sker i akt och mening att hålla utlänningarna borta från våra bärmarker.

rasistbom_P1000457
Min egen uppfattning är att eftersom jag har den stora förmånen att använda en del av Moder Sveas omfångsrika barm för egen vinnings skull genom avverkningar och annan verksamhet bör jag även vara tillräckligt storsint för att åtminstone låta andra människor vandra fritt och plocka bär på ”min” mark. Jag har den ändå bara till låns och kan inte ta den med mig i graven. Dessutom har jag ingen lust att bli ihopkopplad med den samling egoistiska idioter som brukar våld på vår unika och månghundraåriga tradition att fritt få vistas i naturen.
Gonatt!

Tankefragment i hallonsnåren

Av , , 1 kommentar 9

jag_lusen_blogg

När jag stod mitt i de välmatade hallonbuskarna och plockade Guds gåvor i morse började tankarna vandra. En naturlig koppling mellan mitt bärplockande och nödvändigheten av att – som man gjorde förr – plocka bär för sin försörjning har blivit alltmer uppenbar sedan jag blev pensionär. I och med att 65-årsdagen inföll halverades min inkomst vilket innebär att jag radikalt får ändra på min livsföring. Bärplockning som tidigare varit mest ett tidsfördriv, är nu även en del av försörjningen. Och apropå kommande dagar började tankarna vandra. Vilket liv jag tidigare levt och vad är det som medfört att pensionen är så knaper.
För det första har jag aldrig varit helt utan arbete och aldrig arbetat med saker som jag inte trivts med. När jag avslutat anställningar har det alltid varit för att jag velat pröva mina vingar som egen företagare (oftast som underleverantör) – och tvärtom. Dvs. när jag ledsnat på pappersexercisen, avsaknaden av ledigheter, stressen och den relativa otryggheten har jag sökt anställning på företag. Jag kan således se tillbaka på ett arbetsliv som fyllt mig med arbetsglädje och gott självförtroende men dessvärre har jag inte haft möjlighet att lägga något på kistbottnen. De intäkter jag lyckats skrapa ihop från snåla och ibland rent ogina kunder har jag tvingats dela med diverse hyresvärdar, maskinleverantörer och revisorer. Och de rester som eventuellt blivit kvar har statens förlängda arm Skatteverket tagit bästdelen av.
Men jag klagar inte, för jag är frisk och för det mesta har jag vaknat lycklig i min egen ägandes säng varje dag i världens bästa land med det överlägset bästa klimatet och tillrågapåallt på den mest underbara platsen. Dessutom får jag bo tillsammans med världens bästa livskamrat i eget hus som omges av en oändlig tomtyta. Jag har tre fantastiska barn och många barnbarn samt en fantastiskt pigg gammelmormor på nedervåningen som varje dag ger mig perspektiv på tillvaron.
Till sist kan jag skryta med att jag alltid varit noga med laglydigheten – den enda av våra lagar jag struntat i är Jantelagen, den är mitt toapapper…
Gomorron!