Onsdagen bisarra händelse fick mig osökt att tänka på hur det kan vara för den som tillhör Verklighetens Folk. Här kommer en True Story från de inre delarna av Nordmalings kommun:
Vid samtalet med kommunens omsorgssamordnare för två veckor sedan bestämdes att vi skulle träffas här hemma i Brattsbacka kl 10.30 onsdag den 5 januari. Ämnet för mötet var planering inför framtiden för min 91-åriga svärmor. Onsdag morgon satt därför jag, min hustru Britta och min svärmor med spänd förväntan prydligt uppradade och väl förberedda i kökssoffan väntande på tjänstemannen. Men – klockan gick och efter över en timmes väntan kändes det inte helt fel att ringa kommunen och efterhöra om mötet av någon anledning blivit uppskjutet. Så var det dock inte, men svaret som kom från den berörda handläggaren var helt bisarrt.
På Brittas fråga varför damen ifråga inte dykt upp kom det oväntade svaret med stor bestämdhet från tjänstemannen: ”Men, jag har ju precis besökt din mor”. En mycket förvånad Britta förnekade naturligtvis att någon tjänsteman besökt oss, men trots detta hävdade handläggaren bestämt att hon precis träffat modern personligen.
”Men hör du inte vad jag säger, vi har inte haft något besök här idag, varför skulle jag då ha ringt och undrat var du tagit vägen?” svarade en mycket irriterad Britta. Men trots detta vidhöll handläggaren att hon har varit ”däruppe” och intervjuat en äldre kvinna i det stora vita hus på höger sida av vägen som vi anvisat samt att den äldre kvinnan bekräftat att hon var den person som skulle utredas. Damen hade dock å det bestämdaste avböjt någon som helst hjälp från kommunen.
Vem handläggaren träffat och vilka eventuella beslut som togs under detta möte förtäljer dock inte historien eftersom socialtjänstens handläggare är belagda med tystnadsplikt. Svaret på varför hon inte hittat rätt hus på onsdagen fick vi svar på vid mötet vi hade följande dag. ”Det var nåt krångel med GPS:en, men nu har jag ställt om den” var hennes förklaring.