Att friheten ibland har ett alltför högt pris fick jag erfara idag när vi lämnde vår "kokong" här hemma och åkte till Bjurholm för att handla.
Under de här första veckorna som pensionär har jag upplevt en euforisk frihetskänsla. Jag vet inte om jag gjorde det för att på ett påtagligt sätt förändra mitt yttre och iochmeddetta markera min nya livssituation, men jag gick iallafall ut stenhårt och rakade av mig min grånade mustasch. Tyvärr kändes detta inte ens från första stund riktigt bekvämt så därför bestämde jag mig för att i fortsättningen låta skägget växa fritt. Och det var faktiskt ett beslut som verkligen vred upp känslan av total frihet. För varje dag växte denna känsla, jag var nu fri som fågeln och kunde göra vad jag vill och se ut hur jag vill! Det var mycket befriande att stå framför spegeln och med egna ögon se hur min personliga frihet liksom växte i takt med skäggstubben.
Men idag kom bakslaget och jag tvingades betala priset för euforin. Vi åkte nämligen till Bjurholm för att handla och när jag konfronterades med kända och okända bjurholmsbors blickar som hela tiden tycktes landa på min ovårade haka blev situationen helt ohållbar. Jag hade i andras ögon förvandlats till en helt vanlig småförfallen dyngstrutspensionär. Så det första jag gjorde efter hemkomsten var att raka bort stubben på hakan men behålla de änke stråna under näsan. Dags alltså för återgång till den yttre status jag hade före Den stora och allmänneliga friheten.