Idag pågick den direktsända riksdagsdebatten vid tiden för Dagens dikt efter tolvslaget. Denna vardagliga högtidsstund var idag paradoxalt nog ersatt av centerordföranden Annie Lööf som fabulerade om hur Sverige ska lyckas vidmakthålla sin internationella konkurrenskraft. Precis vid 12-slaget anslog hon så en drömmande ton i sitt tal och berättade med darr på rösten det lilla caféet vid Frykensjöarna som de illvilliga sossarna är ute efter att ta död på. Även familjeåkeriet som kämpar för att hålla huvudet över vattenytan skulle enligt Lööf dras med i den företagsdöd sossarnas politik leder till.
Hur caféer vid Frykensjöarna, familjeåkerier och företag i "välfärdssektorn" ska befästa Sveriges internationella konkurrenskraft lämnade hon dock osagt. Åtminstone så länge jag orkade lyssna på dravlet.
Det var länge sedan jag – trots ivrigt lyssnande på sport i radio och TV – hört ett sånt koncentrat av idiotiska floskler.
Men som prosadikt kan det kanske duga, men isåfall som lågvattenmärke.
Etikett: dagens dikt
Ristat i sten?
Under dagens morgonpromenad och senare på veabacken har tankarna virvlat runt frågan ”Är det så här det ska va nu?” och ”Är verkligen allt som händer mig nuförtiden ödesbestämt”. Är följande verkligen ristat i sten?
• att jag som äldre bör skämmas när jag kör bil för fort
• att jag ska ha dåligt samvete för att jag inte följer med övriga äldre byssbor på EFS- och NTO-möten
• att alltid ha ont i knäna
• att alltid ha mössa/keps när jag jobbar hemmavid
• att komma ihåg namnsdagar
• att tiden rusar förbi så snabbt, snart känns en dag känns som en timme, en vecka som en dag och en månad kommer snart att kunna avverkas på en vecka
• att upptäcka att folk tror på vad jag säger enbart för att jag tillhör de äldres skara
• att nästan allt som hamnar på tallriken smakar så gott att man har ständiga problem med vikten
Senaste kommentarerna