Jag ryggmärgsreagerade redan första gången jag hörde talas om det famösa och omdebatterade RUT-avdraget. Anledningen var att min mammas namn nämndes i sammanhang som både hade anknytning till hennes politiska gärning och till hennes tidiga liv. Hon har omsorgsfullt beskrivit sitt liv i boken Erikas dagbok där hon berättar hur hennes arbetsliv tog sin början då hon fick tjänst som "hembiträde" hos en fin familj i Gävle på 1930-talet. Hon var alltså städslad som piga, visserligen under ordnade former, men ändå…
När jag lyssnar på Lasse Erikssons monolog om sin mormor och morfar nämner han att morfarns liv gick jämnt ut och det kan även sägas om min mors dito. Efter ett helt liv i kamp mot orättvisor och översitteri avled hon 2008 i ett begynnande återtåg till det samhälle hon hela livet försökte förpassa till historiens sophög. Jag blir så less…
Gomorron!