Nu har Sessan haft sin sista kull. Idag bar det av till veterinären för sterilisering. De första tecknen på friartag var på gång och det var nog i sista sekunden vi kom oss för. Den frustration hon kände av att bli inlåst i fraktburen var iofs jobbig, men hon hade naturligtvis ingen aning om vad som väntade vid resans slut. Det gjorde däremot jag, och jag tror faktiskt att jag hade det jobbigast. Det började redan igår kväll med att vi ställde undan matskålarna. I morse satt hon pirande vid ytterdörren och ville uuut. Sedan blev hon med milt våld bli intryckt i plastburen (vilket är något hon aldrig tidigare varit med om). En stund senare var Sessan placerad i vår bil som hon visserligen älskar att höra ljudet ifrån men aldrig har varit inne i sedan hon tillsammans med sin bror hämtades i 12-veckorsåldern. Och så till sist den skumpiga färden till Vännäs via Hörnsjö, Gräsmyr och Hjåggsjö. Under hela denna tid har de superlätta fjärilarna i min mage långsamt förstenats. Jag blir nog inte lugn förrän jag hämtat henne "in one piece" och vi båda ligger på våra favoritplatser hemma i Brattsbacka.
Gomorron!