som bryr mig i dessa dagar av filosoferande är varför vissa kvinnor i princip slänger sin identitet på sophögen när de gifter sig. Redan som liten sysselsatte namnfrågan mitt arma barnasinne eftersom jag i tioårsåldern blev tillfrågad om jag ville byta efternamn. Frågan var i mina öron oerhörd och jag svarade med stor bestämdhet NEJ. Andersson är det släktnamn som mormor och morfar har och det ville jag naturligtvis också ha. Identitet har alltid varit mycket viktig för mig. Och så blev det, morsan bytte efternamn men inte jag. Senare har jag ofta funderat över varför denna namnsed är så långlivad och varför det inte förs någon som helst debatt i ämnet. Mellanösterns kvinnor ligger dagligen i stöpsleven när feminismen diskuteras här i väst. Men just i denna fråga, den som handlar om egen identitet, ligger många länder hästlängder före i denna namnfråga. Och inte ens FI har detta gissel som handlar om kvinnans identitet på dagordningen.
Frågan har under åren blivit särskilt aktuell när jag letat efter gamla klasskamrater. Killarna hittar jag med ett klick på datorn men tjejerna är förpassade till den totala anonymiteten. Men visst, på senare år har det skett en uppluckring av denna otidsenligt sed men i min generation är bytet av efternamn gängse. Igår drog jag därför min egen slutsats av detta och föreslog min hustru att lägga till sitt efternamn till vårt gemensamma Andersson. Hon tyckte det lät alldeles utmärkt så nu ligger en ansökan om efternamnsförändring i ett kuvert adresserat Skatteverket.
Etikett: identitet
Apropå Saudi-hyckleriet
Är det någon som försökt återknyta kontakten med gamla skolkamrater av det kvinnliga könet? Det är nästan omöjligt eftersom de flesta har gift sig och "fått" nytt efternamn. De som nu ondgör sig å det kraftigaste över att IKEA anpassat katalogerna efter de kulturella förhållanden som råder i Mellanöstern borde ta sig en tankeställare över vårt eget förtryck av kvinnor. Att till den grad underordna sig mannen att man till och med tar hans namn vid giftermål och därmed raderar ut sin egen identitet är legio hos västvärldens kvinnor. Anledningen är naturligtvis att vårt kulturella arv påbjuder namnbytet vilket gör att ingen ens reflekterar över hur i grunden kränkande det är.
För egen del anser jag att detta namnbytarfenomen ligger i samma klass som bärandet av burka hos muslimska kvinnor. Flickorna i dessa länder uppfostras från barnsben till ett speciellt klädbruk och reagerar således inte över det förtryck bruket av täckande kläder innebär. Men jag har för mig att de trots allt behåller sitt namn och därmed sin identitet trots att de ingår äktenskap…
Senaste kommentarerna