…när företag brister i sin interna kommunikation. Tala om dubbla budskap! 😉
Gomorron!
Etikett: iPhone
Mörkt sinne
Det måste vara det småpissiga regnandet som föser ihop alla negativa tankar.
1) Min värsta mardröm om det (i mitt tycke) omöjliga "fredsprojektet" EU är på väg att besannas
2) Boxer & Viasat städar ideligen om i programutbudet (kan man inte hävda kontraktsbrott?)
3) Datorn vill inte kännas vid min IPhone längre
4) Försommarens småfågelsång har tystnat
5) Svevias väganslag går oavkortat till centrala delarna av Umeå kommun
6) Traktorbatteriet har "gått ut"
…och dessutom håller jag på att tappa blånageln på höger hands tumme.
Måtte sommaren med sol och värme komma snart! De idéer som ligger i bakhuvudet kom till under ett fåtal soliga dagar och de kräver vackert väder och soligt sinne för att förverkligas…
Gomorron!
AC358 – The Road of a Thousand Ponds*
Ordet pendling har fått en ny innebörd för mig den senaste tiden. Känslorna för Botniabanan har nämligen svallat mellan ett djupt missnöje och ren och pur eufori. Nu är dock måttet rågat – att sitta och bresa med Iphonelurarna över huvet på resan till jobbet varje morgon är dock en fantastisk upplevelse. Men – att stå och gunga mellan eftermiddagssvettiga kontorister och studenter en halvtimme varje eftermiddag förtar med råge denna eufori. Detta även om man jämför med att sitta med krampande fötter på pedalerna mellan små dammar, långsmala och ibland gräsbevuxna sprickor på vägen mellan Brattsbacka och Gräsmyr.
*AC358 – De tusen dammarnas väg
Gomorron!
Mitt Apple-koncept har surnat
Jag hör just på nyheterna att Apples tagit över som världens mest värdefulla varumärke. I min egen digitala värld är dess värde dock kraftigt devalverat sedan hårddisken på min MacBook Pro havererat. Inget, absolut ingenting fungerar längre och min tilltro till Apple har försvunnit i ett rykande askmoln. All musik jag köpt via ITunes verkar ha försvunnit och när jag skulle försöka återställa datorn via IPhonen sprack även denna eländiga manick. Hela operationen slutade med att jag via en textruta ombads sätta in ett SIM-kort i telefonen trots det suttit ett sådant där sedan jag köpte den för något år sedan. En tröst i bedrövelsen är att larmnumret 112 fungerar.
The bottom line är förmodligen att problemen är knutna till min egen otålighet kombinerad med "hanteringsfel".
Till råga på allt har min interna hårddisk börjat krakelera. Jag har haft huvudvärk i en vecka nu och idag tillstötte även illamående. Lyckligtvis är den del av systemet som hanterar själen intakt, jag är fortfarande fylld av vårliga lyckokänslor och har behållit förmågan att distansera mig från världsliga problem. För sanningen att säga är det skönt att för en tid slippa alla ovidkommande digitala signaler. Och som sagt funkar ju 112 i telefonen och mitt nödläge (blogg, e-post och Skype) i min skraltiga dator…
Dåligt morgonstånd
.jpg)
Rubriken skulle kunna syfta på undertecknad, men så illa är det inte. Den syftar däremot på bredbandet och det är illa nog. Stadgan på uppkopplingen har under en tid varit väldigt svajig på morgnarna och nu är tålamodet slut. Gårdagen var dagen när Net 1-abonnemanget skulle sägas upp, men först gick jag av en händelse in på deras hemsida och det blev en tudelad upplevelse. Net 1:s hemsidas otroligt pedagogiska upplägg drog nämligen helt och hållet gadden ur mig och på grund av detta blev telefonsamtalet aldrig av. Sajten beskrev på ett enkelt sätt hur jag skulle gå tillväga för att få bästa möjliga mottagning. Trots att jag befann mig i stan kunde jag med hjälp av IPhonens kompass snabbt konstatera att riktningen på min mottagare hemma i Brattsbacka låg 180° fel.
Efter hemkomsten från jobbet igår skred jag därför snabbt till verket och flyttade apparaten till ett fönster som ligger i nordvästläge. Kvällen var räddad och alla diagnostiska pilar pekade snett uppåt.
Men nu är det morgon igen och mottagningen har liksom tidigare enbart halvstånd trots att mottagarens känselspröt står i givakt med 277 graders vinkel. Det är nämligen det gradtalet Net 1:s hemsida rekommenderar för att jag även ska få datorns digitala vinklar att resa på sig. Bilden ovan talat sitt tydliga språk. Shit och…
Gomorron!
Musicoholic?
Nu är det slut med att anträda dagen med en vandring på den smala vägen. Under en tid har jag försökt lyssna på en bok under resan till och från arbetet. I början kändes det som en bra idé men efterhand har lyssnandet förvandlats till ett irritationsmoment. Att fokusera sina sinnen på att hänga med i spänningsromanens förbryllande kast samtidigt som ögonen följer den gryende dagen genom tågfönstret och näsan drar in resandets dofter blev till slut för mycket för mig. Idén med att starta dagen med att krympa världen till fokusering på en enda sak kan likställas med att med full koncentration köra bil på en dåligt plogad vinterväg i mörker. Ungefär som en tidig morgonresa i bil mellan Brattsbacka och Umeå. Varför skulle jag då ersätta detta trauma med att fokusera på en romanhjältes göranden och låtanden när jag tar tåget?
Nej, igår kväll synkade jag in en skön spellista till IPhonen och i morse fick äntligen musiken ackompanjera min tågresa. Med öppna sinnen hann jag avverka några berusande låtar med i tur och ordning Thåström, Enya, Sophie B. Hawkins, The Killers, Louie Bega och Leonard Cohen innan doften från tågsetets bromsbelägg talade om att vi anlänt Umeå Östra och det var dags att lyfta av lurarna och vandra ut i vardagen.
Gomorron!
Nu gör jag slut!
Om jag känner mig själv rätt nalkas nu slutet för mitt långa förhållande till Apple. Min första Mac köpte jag någon gång på 1980-talet och sedan dess har jag varit märket troget. Jag har i decennier uppdaterat mig med dyra I-produkter; IPod, IPhone, MacBook Pro och hade även tänkt inhandla en Ipad om inte censurbeslutet hunnit offentliggöras innan. Nu randas slutet en epok och skälet är naturligtvis att företaget förvandlats till ett politisklt vapen. Med de politiskt betingade begränsningarna företaget implementerat tar Apple ytterligare ett steg mot graven genom att stoppa appen för WikiLeaks i IPhone.
Att via sin sitt datoranvändande stödja censur i vilken form det vara månde är i mina ögon mycket motbjudande och kontraproduktivt, och jag känner mig i skrivande stund som en medlöpare till den sämsta formen av politisk påverkan. Den kinesiska diktaturens inblandning i sitt folks datoranvändande är i det här sammanhanget en skitsak jämfört med den globala censur Steve Jobs utsätter "den fria världens" miljoner trogna kunder för.
En storslagen teknikepok går mot sitt slut. Shit!
Eureka!
Äntligen har jag den ultimata ringsignalen i min IPhone! Egentligen ska det inte gå att fixa utan att Apple via ITunes ska ha "A piece of the cace" men ikväll lyckades jag krångla in mitt egenhändigt inspelade ljud. Nu skräller min telefon faktiskt riktigt hemtrevligt. 🙂
Senaste kommentarerna