Tallarna släpper ut den kalla oktobernattfukten.
Isharpa eller vågigt hår?
Blek oktobermåne.
Nyis på Trehörningen.
Etikett: jakt
Fars/svärfarsarvet
Sorterar skruv, spik och diverse matnyttigt som jag hittar i de askar och burkar min far och svärfar lämnat efter sig. Under ett par morgontimmar vid sorteringsbordet har minnen av de båda fäderna virvlat runt i huvudet. De var båda praktiska människor med tummen på rätta stället vilket tydligt framgår av arsenalen av fästanordningar. Samlingen innehåller även en påminnelse om svärfars och mitt gemensamma intresse av att ibland använda avtryckarfingret. Mitt bland alla nyttigheter låg nämligen en patron .22 Long…
Pappa grovsorterade sina skruvar i askar som innehållit det som glödde i hans glödande pipa.
En 22 Long låg som en katt bland hermelinerna…
Usain på Storflake
När jag tittade ut genom sovrumsfönstret i morse såg jag nattens dimmor vakna. Nu gällde att smida medan järnet var varmt om kamerans lins skulle hinna fånga den dimmiga morgonens magiska ljusspel. Det vaddigt mjuka ljus som filtrerats genom morgonens dimmoln är nämligen perfekt om man vill fånga sensommarens fuktmättade färger med kameralinsen. Dock drev de marknära slöjorna iväg alltför snabbt i ostlig riktning för att en okaffedrucken pensionär skulle hinna följa med. Men längst bort – på den bortersta skogsbilvägens yttersta vändplats – hann jag med kameran fånga den sista dimsvansen innan den försvann bakom Höglidpustens horisontlinje.
Och på tal om snabb, tranan på Storflake neaför Bodins såg ut som den värsta Usain Bolt när den drog iväg strax efter det startskott som markerades av att min bil bromsat in och stannat. Strax efter skottet, precis som herr Bolt igår kväll…
Gomorron!
Den komplette jägaren, njää
Idag fick jag bekräftelse på ett fenomen jag tänkt på länge: det går inte att fokusera på jakt och fotografering samtidigt. Man kunde annars tro att den kompletta skogspromenaden för mig vore att greppa kameran som försetts med det korta objektivet och ha en långskjutande bössa på axeln. Men när jag väl är ute i den djupfrysta spenaten upptäcker jag snabbt att ekvationen är omöjlig. Blicken måste nämligen fokuseras på trädtoppar och/eller tätvuxna granar för att upptäcka eventuella tuppar i tid vilket innebär att närbilder med kameran inte är att tänka på. Att helt bortse från jaktmomentet är inte en option när man har dragit med sig trekilosbössan. Efter några timmar utan en enda tupp i sikte blir det bara tungt och jävligt att ha så mycket att bära på. Ytterligare en bekräftelse på hur viktigt det är att ha ett bestämt mål med sina göranden och låtanden – i stort som i smått. Förövrigt är mitt nästa må att komma i tid till tåget i morgon bitti. Norrtåg har ju äntligen sjösatt sin målsättning att köra ytterligare en tur på morgonen, kl 06.11 från Nordmaling. Håll tummarna!
Gonatt!
Senaste kommentarerna