Det är trots allt dags att vända blad även för mig. Eftersom jag bemödar mig om att varje år (sedan 2007) trycka en ny almanacka när jag fortfarande hopp om att få vara med ytterligare ett år med allt vad det innebär. Konstigt ändå att just jag börjat med traditionen att göra en almanacka eftersom jag är en mycket skrockfull person. Det skulle till exempel aldrig falla mig in att lägga nycklar på bordet eller vända ett kalenderblad före klockslaget tjugofyra den sista i månaden.
Känner nu att skrivkrampen släppt en aning, men stillheten här i den glesnande byn och den tilltagande saknaden av social input gör att skrivandet känns en aning krampaktigt så här i början.