För en vecka sedan försvann han, och sedan dess har man letat ute och inne, längs järnvägen samt i alla uthus och bodar. Men när den lille varit försvunnen så många dagar utan att ha lämnat några spår efter sig stod det klart att det måste ha varit räven som tagit honom. Men så igår eftermiddag råkade någon ta en titt in i det gamla övergivna huset på granntomten och vad fick man se, jo i fönstret satt den försvunne ynglingen och blinkade. Han hade tydligen tagit sin tillflykt till ”sommarhuset” för några dagars avkoppling och provat på att sköta sin egen mathållning från husets prång och källare. Vatten har heller inte varit någon bristvara sedan det kommit 35 mm regn under den senaste veckan. Som tur är har inte farmor Sessan varit informerad om att hennes ättelägg saknats, och jag säger naturligtvis inte något till henne nu heller.
Gomiddag!