Etikett: Jonas Gardell

Censur är kränkande oavsett

Av , , Bli först att kommentera 5

Förhindrandet av att en skriven text kan läsas av andra människor är ett av de mest kränkande brott som kan riktas mot en kommunicerande människa. Och just nu utgör nobelpristagaren Mo Yan västerländsk medias i särklass största spottkopp på grund av hans medlemskap i det styrande partiet i censurens Kina vilket de naturligtvis är i sin fulla rätt att göra.
Men i dessa journalisters del av världen existerar en annan typ av censur som är minst lika vedervärdig (om inte värre). I de USA-ägda "sociala medierna" får man nämligen inte heller uttrycka sig som man vill. Det senaste exemplet är när en Facebook-uppdatering som Jonas Gardell gjort helt enkelt raderades. Han hade tydligen uttryckt sig sårande mot Sverigedemokraterna och det föll inte Facebooks censor på läppen.
Jag kan inte bestämma mig om vad som är sämst för den enskilde; att inbilla sig att man har tillgång till fri yttranderätt eller att veta att man inte har det. I det första fallet finns nämligen inte tillstymmelse till en chans att ändra på förhållandena eftersom de är ogripbara medan man i det andra fallet kan revoltera mot ett kvävande och synligt åsiktsförtryck.

Avkristning vs. avhumanisering

Av , , 4 kommentarer 8

Slötittar på en repriserad debatt (Bokmässan) där jag skymtar Jonas Gardell och "kulturminister" Liljeroth. Det handlar förmodligen om vikten av att läsa böcker. Tanken svindlar, vad har egentligen hänt på litteraturens område sedan jag gick i skolan?
SAP har under sina 70 år vid makten ägnat stor del av sin energi för att avkristna vårt land till förmån för en humanistisk människosyn. En enorm folkbildningsrörelse har fått oss att komplettera grundskolans svenskundervisning med att i vuxen ålder upptäcka och fördjupa oss i litteraturens omistliga verk. Religionen har lättvindigt offrats på humanismens altare. Men tyvärr har en annan majoritet i riksdagen även gett sig på humanismen.
I framtiden ska arbetarklassens barn endast ges rudimentär gymnasial undervisning i ämnen som svenska, engelska, matematik, kemi osv. Jan Björklund anser att dessa ungdomar mycket väl kan klara sig utan ett utvecklat själsliv, de ska ju fortast möjligt slussas ut till det linjära vuxenliv som kallas Jobblinjen. Men eftersom sossarnas utarmning av det kyrkliga idag nått den punkt där kyrkan t.o.m. tvingas sälja ut sina helgedomar för att klara livhanken finns inte heller dessa tröstens boningar kvar för den arma illiterata arbetarklassen.
Är det verkligen så vi vill ha det i Sverige?