Även jag skulle kunna demonstrera mot kapitalsamlarna på Wall Street om jag hade möjlighet, men isåfall vilja ta demonstrationen ett steg längre. I vårt land, liksom i USA, är dilemmat strikt demokratiskt. Här är det också sänkta skatter för medelklassen och vad som sker med dem som av någon anledning – t.ex. ungdom, sjukdom eller ålderdom – inte kan utföra ett arbete som är oroande. Samtidigt som arbetarna får lägre skatt och kan hänge sig åt lyxkonsumtion (t.ex. att byta kök i tid och otid eller åka utomlands ett par gånger om året) ligger andra och dör i sitt träck på riskkapitalbolagens slimmade sjukvårdsinrättningar eller dräller omkring i arbetslöshet. Och eftersom de flesta röstberättigade trots allt har ett arbete kan det gå så illa att vi även fortsättningsvis, faktiskt ända sedan slutet av förra århundradet, får dras med de slugt opportunistiska politiker som lurat i oss att alla har det bra i välfärdslandet Sverige.
Gomorron!