Jag heter Pär Andersson och är en entreprenöriell latoxe.
Nästan dagligen rusar affärsidéer genom mitt huvud varav en del kulle kunna substansieras om jag bara inte var så förb-nat lat. Tankar som jag inte delar med någon, för då skulle de förvandlas till en press till en prestation. Undrar just hur många av oss som när de rannsakar sitt inre går omkring med liknande hemligheter?
I morse till exempel, när jag korsade den stora kraftledningen uppe i skogen och pressade mig igenom dungar av kapitaliserbara julgranar började räknedosan i entreprenörtarmen snurra. Ett samtal till Vattenfall kanske skulle räcka för att få tillgång till de tusentals smågranar som börjat sträcka sig mot högspänningsledningarna. Tio granar 2500 kronor, hundra 25000 osv. Resten är ju enbart logistik, men det där det spricker. De måste nämligen kapas ned, lastas på vagn och lagras tills det är dags för transport till en centralt belägen försäljningsplats som jag dessutom inte har tillgång till. Sedan kommer kostnader som ett brev på posten, moms, skatt, bensin osv. Då har latmasken redan börjat jobba, den sätter in en stöt och avlivar de änsålänge skör och obearbetad affärsidé.
Gomorron!