…vad man haver, som sagt. Rådjuren som gästar min utfodring blir alltmer ogenerade och den kaxiga bocken drar sig inte för att klia sig på… ja bakom magen.
Etikett: magen
Rytmiskt knorrande
På senare år har jag märkt att magen knorrar rytmiskt – med i genomsnitt fem sekunder mellan varje pip. Men om jag inte minns fel kom knorrarna helt oregelbundet innan jag blev pensionerad. Eller är det helt enkelt så att jag tidigare inte haft tid att sitta och klocka mina kroppsvätskor? Vad jag vet är dock att med mitt publika knorrande förhåller det sig tvärtom, bloggandet var betydligt mer regelbundet när jag jobbade varje dag. Nu när jag har all tid i världen att via bloggen ondgöra mig över en förvirrad omvärld ägnar jag min tid till att sitta och lyssna på magen med ett tidtagarur i näven. Ack ja…
Svartkattgubben
När vår svarta katt Petter kom in i kväll gick han väldigt brett med bakbenen. Förklaringen var att magen var täckt av dinglande blötsnökulor. Efter en stund hoppade han upp i mitt knä och tittade vädjande på mig liksom för att säga: Hjälp mig då för fan! När han inte blev bönhörd kröp han in under julgranen och försökte slicka bort det kalla eländet från kroppen. Till slut satte han sig lydigt på en framtagen handduk för att slutföra avlägsnandet av snön.
Senaste kommentarerna