President Obama tar med sig de 700 närmaste medarbetarna när han plöjer runt i lufthavet mellan jordens stater. Det får mig osökt att försöka hitta motsvarigheter i historien. Den enda enskilda person jag i all hast kunde komma på var den mongoliske imperialisten Djingis Khan. Undrar just hur många medarbetare han släpade med sig när han var ute för att mjuka upp stater inför kommande imperialistiska äventyr?
Man skulle även kunna ha följande perspektiv på PersonalPartners insatser för Umeå kommun: Anta att anställda som varit ärliga och i sina svar visat personlig integritet har blivit omplacerade/utköpta istället för den grå massa som svarat protokollenligt. Chefer är ju också människor som föredrar att vistas i en miljö där de inte ifrågasätts. Självständigt tänkande medarbetare får oftast vackert stå utanför den kommunala mötessfären, trots att en del katastrofala beslut skulle kunna undvikas om personer med dokumenterad integritet inbjudits att delta i beslutsprocessen.
Veckans avskedshälsning från parkeringsbolaget Upab var inte särskilt vänskaplig. Det satt en parkeringsbot på bilrutan när jag skulle åka hem idag efter väl förrättat värv. Någon nitisk men dessvärre närsynt vakt hade lappat min bil. Avgiften var naturligtvis betald och lappen placerad i den för ändamålet införskaffade klämman i framrutan. Trots det kunde inte den klåfingrige vakten läsa ut datum och erlagd avgift. Jag börjar – särskilt efter Nolia-debaclet – tro att detta "företag" är Umeå kommuns avstjälpningsplats för omöjliga medarbetare som enbart har en orimlig anställningstrygghet att tacka för att de inte blir avskedade. Då kommer vakttjänster väl till pass eftersom de som råkar ut för dem är hjälplösa och därför redan i utgångsläget är urförbannade.
Jag kommer naturligtvis att betala boten eftersom jag är noga med att betala mina räkningar. Dessutom vill jag för allt i världen inte unna det här låtsasbolaget det tvivelaktiga nöjet att få mig prickad av Upplysningscentralen.
Så håll till godo era nötter på Upab!
Senaste kommentarerna