Denna magiska regnafton blir förmodligen årets sista tripp ut till snattermyrarna. Märkligt hur man förtränger sitt vanliga halvdigitala liv i hemmets lugna vrå när man är ute i skogen. Innan jag åkte ut kollade jag i tur och ordning yr.no, Klart.se och naturligtvis SMHI, yr.no varnade för kraftigt regn, Klart hade regnskurar och de bedömde risken för åska som ”Hög”. SMHI däremot lovade uppehållsväder men molnigt. Detta var de förutsättningar som stod till buds. Eftersom yr:s prognos verkade överdriven samt att Klart och SMHI:s lutade mer åt uppehållsväder chansade jag och stack iväg på fyrhjulingen – trots Suzukins helcab. Väl framme såg det fortfarande ut som om de tunga regnmolnen skulle passera förbi Brattsbacka så jag började plocka de underbara bären.
Efter endast några minuter började jag höra uppflog inne i skogsbrynet och gissade först på järpar men så småningom ökade vindbruset från fågelvingar och då förstod jag att jag råkat på en tjäderföryngring. Det är faktiskt första gången denna säsong jag hör tjäder flyga upp när jag vistas i skogen. Jag tittade mig omkring och kunde konstatera att den miljö som omgav myren var optimal för sommartjäder. Samtidigt tyckte jag mig ha upptäckt en trolig tjäderspelplats att besöka kommande vår.
Men ack så jag bedrog mig, ett åskbrak från ovan väckte mig ur mitt analoga tillstånd och jag mindes då vad jag sett i de digitala media jag kollade innan jag åkte. Det jag tidigare trott vara uppskrämda skogshöns var naturligtvis ljuden från den åska  Klart.se varnat för som sakta närmade sig. Jag uppfattade åskmullret från fjärran på ett sätt som endast en lätt stressad och snatterberusad bärplockare kan göra – som ljud från den omgivande naturen. Samtidigt tackade jag Gud för att jag så snabbt hade förträngt min imaginära tillvaro framför datorn och låtit den egna fantasin leka med mina sinnen ute i det verkliga livet…