I denna tid – mellan sommar och höst – uppstår en oro bland allt levande. De löv som tjuvstartat höstprocessen och gulnat blir startskottet för denna förvandlng. Nu är det inte längre lika lätt för oss människor att studera det vilda i skogen och på åkrarna. Rådjur, älgar, rävar och tranor tar omgående till flykten när de uppmärksammar vår nyfikenhet. Och att få med sig en skogsfågel hem från jakten som startar den 25e denna månad är en bedrift om man saknar ställande hund. Villebråden har redan lyft eller sprungit iväg under skymmande grankvistar långt innan man kommit inom skotthåll.
Även katterna blir oroliga under denna tid, vår finkatt Svarte Petter har varit borta ett par dagar nu och sågs i förrgår sitta i utkanten av gräsmattan vid en gård som ligger nästan en kilometer från oss. Det är första gången han setts så långt från vår gård. Men tidigt i morse satt en hungrig Petter på bron och nästan tjöt av hunger. Hans matsmältningssystem är ännu inte anpassat för enbart råttdiet. Hans morbror Axel däremot har gått mycket längre i anpassning. Han kan vara borta åtskilliga dagar och ändå rata burkmaten när han kommer på besök. När Axel kommer hem går han bara ett varv genom huset liksom bara för att kolla att allt är som det ska och att samma "personal" finns tillgänglig om det skulle uppstå en Emergency. Efter audiensen tackar han för titten genom att stryka sig mot våra ben och tillåta lite kel lite innan han återgår till att vara den stolte macho-morbroder han vill framstå som inför sina yngre släktingar.