Efter att statsminister Reinfeldt under sin regeringstid ett flertal gånger tvingats avskeda förtroendemän inom regeringsförvaltningen pga dålig research har sossarna nu råkat blamera sig med en nominering till partiledningen. Och då tar det naturligtvis hus i helvete! Hur kan en partiledare som aspirerar på statsministerposten hantera en nominering så klantigt? skriker media. Jag läste just en krönika av Expressen-städslade moderaten K-G Bergström där han bland annat skriver "S vill styra Sverige. Kan ett parti som gång på gång misslyckas med att välja höga förtroendevalda klara det?" Ja, jag tror nog det. Reinfeldt har klarat det trots att han förmodligen har svenskt rekord i tillsättningsblamager. Vad tänker du på om jag nämner Maria Borelius, Cecilia Stegö, Ulrika Schenström, Sofia Arkelsten och sopan Sten Tolgfors? Var och en av dessa har naturligtvis sin egen historia, men gemensamt är att de har nominerats av Reinfeldt till poster allra högst upp i statsapparaten. Om inte den helt dominerande delen av svensk media var högerstyrd hade det sedan länge varit slutlekt för Alliansen.