Om jag sitter och väntar på ett tåg som kanske inte kommer trots att jag helst bör infinna mig på arbetet en viss tid, är jag då ansvarslös? Men i så fall, hur ansvarigt är det att istället hoppa in i en energislukande och förorenande bil när tålamodet tryter? När jag befinner mig i den situationen får magkänslan avgöra. Efter ett helt liv i den ansvarsfulla rollen som bilförare känns det bra att låta någon annan ta över, om så bara för en dag. Resan i den bekväma tågfåtöljen kan nämligen kännas som en vistelse i ett svindlande vakum. Och efter ankomsten till slutstationen känns återstoden av arbetsdagen som om ett besök på ett nöjesfält. Att kliva ut ur tåget blir som att lämna pariserhjulet och påbörja ett lättjefullt chillande bland människor. När också avslutningen på dagen inte på förhand är riktigt bestämd förhöjs endast känslan av att ha fått uppleva en dag i ett fritt och ansvarslöst tillstånd.
Gomorron!