En retrospektiv tanke efter Nobelfesten på TV som kanske förbryllar en och annan endimensionell gräsmyrsbo: Jag har både fått rysa av välbehag och fällt glädjetårar över den kreativitet och perfektionism som visats upp under denna TV-kväll, samtidigt som har jag hatar festens symboliska överklassinramning. Men eftersom jag saknar en politisk agenda har jag inga problem med denna motsägelse. Jag anser mig nämligen ha rätt att enbart vara människa.
Gonatt!