Det är slående hur likartad reaktionen idag varit bland de intervjuade tidningsmakarna efter det beramade krismötet i sossarnas verkställande utskott. Man får en känska av att de har förlorat i sin kamp för att byta ut partiledaren i vårt lands största och i grunden starkaste politiska parti. Vadå starkaste? kanske någon tänker. Men tänk då efter – vilket annat parti har påverkat utvecklingen i Sverige ens i närheten lika mycket som SAP? På senare år har moderaterna hållit i taktpinnen, men med tanke på att de samtidigt omsorgsfullt trampat sönder övriga allianspartier blir maktinnehavet förmodligen enbart en randanmärkning i vårt lands politiska historia.
Den indignationsstorm som utbröt i hela landet när partiets nye ledare inte höll det (av media) uppsatta måttet visar nämligen att majoriteten av oss svenskar i själ och hjärta är sossar. Så när det enda verkligt statsbärande partiet slirar både på sin politiska kurs och dessutom inte har någon karismatisk retoriker i ledningen blir folk skräckslagna. Det kan ju ve och fasa innebära att välfärdsrivarna i alliansen får ytterligare vatten på sin kvarn och fortsätter att föröda den välfärd som socialdemokrater och vänsterpartister tillsammans med arbetarrörelsen mödosamt byggt upp under förra århundradet.
"The bottom line" är att svenska folket är heligt förbannade för att de inte fick vara med och rösta vid socialdemokraternas extrakongress vid senaste ordförandevalet. Tidningar och annan media har av samma orsak kämpat i månader för att avsätta den alltför folklige Juholt. Den här gången förlorade borgarpressen på mållinjen. Det ska bli intressant att följa denna utdragna kamp även i fortsättningen. Media kommer inte att ge sig förrän de satt Juholt på den såkallade pottan. Inte förrän dess kan de nämligen säga att de hela tiden haft rätt – och därmed bekräftat hur till och med en sten kan urholkas om man är tillräckligt ihärdig med droppandet.