Etikett: privatisering

Avundsjuka och ogina rasister

Av , , Bli först att kommentera 9

har på senare år börjat fälla ned sina vägbommar när det stundar bärplockartid. Ja, så hade man kunnat skriva för ett par årtionden sedan. Men år 2013 gör ingen det för i dessa tider av privatiseringar kan detta ske inför öppen ridå utan att någon på allvar protesterar och inser vad som håller på att hända. I den tid jag refererar till gjorde man nämligen tvärtom, när vårförfallet upphört brukade de skogsägare som var rädda om sina skogsbilvägar fälla upp bommarna och därmed göra skogen tillgänglig för allmänheten. Man kan därför fråga sig varför det nu blivit så viktigt att ha bommarna nedfällda just när bärsäsongen startar. För egen del kan jag tyvärr inte komma på något annat än att skogsägarkollektivet dragits med i den rådande tidsandan. Efter valet 2006 har privatiseringen av samhällets funktioner och ett accepterande av den öppna rasismen via SD gjort att de anser sig ha exklusiv rätt att vistas i ”sin egen” skog. Ropen skallar på försämringar av Allemansrätten – änsålänge mest i marginalen – i de intressepublikationer markägarna får i sina brevlådor. Det mesta av detta sker i akt och mening att hålla utlänningarna borta från våra bärmarker.

rasistbom_P1000457
Min egen uppfattning är att eftersom jag har den stora förmånen att använda en del av Moder Sveas omfångsrika barm för egen vinnings skull genom avverkningar och annan verksamhet bör jag även vara tillräckligt storsint för att åtminstone låta andra människor vandra fritt och plocka bär på ”min” mark. Jag har den ändå bara till låns och kan inte ta den med mig i graven. Dessutom har jag ingen lust att bli ihopkopplad med den samling egoistiska idioter som brukar våld på vår unika och månghundraåriga tradition att fritt få vistas i naturen.
Gonatt!

Mitten?

Av , , 2 kommentarer 12

Var har den politiska mitten tagit vägen? Alla politiska partier verkar numera dra åt samma håll (mot privatiseringar) och därmed har mittenfåran lämnats åt sitt öde. ”Mitten” är numera ett överreklamerat alibi för moderaternas härjningar, vilket tyvärr har medfört att de kommit billigt undan med sin snabba och desperata omvandling av samhället. Vi har därför fått ett hårt och torrt samhällsklimat i Sverige. Hårt för de arbetslösa, sjuka, gamla och torrt för exempelvis kulturen.
Nu fröjdas krämeriet som gläds i högan sky åt lägre skatter och sänkt moms på lyxkonsumtion (restaurangmomsen). Dunet från den skyddande dyna medborgarna kunnat landa i vid arbetslöshet, sjukdom och ålderdom har på några år blåsts bort och återfinns nu hos en samhällsklass liknande den som styrde landet för över 100 år sedan.
Vilket/vilka partier finns då i mitten? Traditionellt är det centern, folkpartiet och kristdemokraterna som dväljts i detta dike men eftersom de numera sitter i den följsamma jolle som moderaterna drar efter sig kan de knappast betraktas som mittenpartier – de befinner sig snarare ”At the end of the Rope”. Vi har således två huvudfåror i svensk politik och däremellan finns ingenting. Inte ens den strimma frisk luft som skulle behövas för att få liv i en levande samhällsdebatt.
Paradoxalt nog är detta det pris vi får betala för att vi i sann demokratisk anda slängde ut vårt enda verkligt samhällsbärande parti ur regeringskanslierna 2006. Nu återstår bara att se hur länge Alliansen kan hålla sig flygande i de alltmer slitna fjädrar de alltjämt rycker ur tuppen Görans omfångsrika stjärt sedan valet 2006.
P.S. Se även här.