När jag lämnat banken idag (efter att ha hotat banken med polisanmälan i avsikt att anmäla att mina insatta kontanter inte dykt upp på kontot trots att de efter konstens alla regler sattes in den 20 december 2012) dök följande händelse upp i mitt minne.
Någon gång i början av 1970-talet stod jag – liksom idag – i ett av länets minsta bankkontor för att göra några bankärenden. En äldre dam hade platsen framför mig i kön och därför jag kunde höra hur hon presenterade sitt ärende för bankkamrern. Hon hade "beställt" en större summa pengar från skogskontot och ville ha hjälp med att placera dem på lämpligt räntebärande konto. Kamrern frågade vilken typ av konto hon ville använda, men damen svarade bara att "hä få du bestäm, du vet ju vad som ä bäst, ja lämm e’hänn pappera åt du sä kan du göra klart’ä när du få’ ti’". Damen tog sedan ut en mindre summa i kontanter, lämnade över kuvertet med sina bankhandlingar till kamrern, tackade och avslutade med att säga "du kanske ha vägarna förbi nån dag, köm du in ve pappera sä ska du få kaffe".
Andra tider, andra seder…