så blir det ibland lite väl hett när älgar dyker upp framför kameran. Det fick jag erfara i förrgår när vi skulle åka till affären. Jag brukar aldrig ha plånboken långt borta, men när vi skulle åka kunde jag för mitt liv inte hitta den. Inte i några av de jeans som alltid ligger redo för dagens varierande arbetsuppgifter, inte i någon jacka och inte på byrån. Var f-n kunde den vara? Men så blev jag plötsligt helt kall, jag kom nämligen ihåg vad jag använt den till kvällen före uppe i skogen; som ett mjukt underlag för kameraobjektivet när jag låg över biltaket för att fotografera ett gäng älgar på långt håll. Under fotoseansen tvingades jag stå ut med miljoner myggor runt huvud och kameralins vilket medförde att jag snabbt kastade mig in i bilen och smällde igen bildörren när jag var klar. Att plånboken låg kvar på taket fanns bara inte!
Och nu återstod alltså att försöka hitta den någonstans efter den 3 kilometer långa vägsträcka jag kört efter fotograferingen. Under natten hade det dessutom regnat och timmerbilar kör kontinuerligt samma sträcka jag kört. Men undrens tid är inte förbi, det första jag såg när jag tittade mot bilen ute på gården var något svart uppe på biltaket. Det var min blöta men helt intakta plånbok!