Ikväll var det dags att gå ut och kolla saltstenarna en sista gång före jakten. Jag började med Mossavattsstenen, en s.k. viltsten. Döm om min förvåning när den såg ungefär likadan ut som ifjol, dvs nästan orörd trots att det bevisligen finns gott om älg i området. Nu har den stått i 3 år och håller trots detta fortfarande ihop på pinnen. De andra stenarna på vårt jaktområde går åt som smör i solsken men den här – som är specialkomponerad för vilt – verkar inte falla skogens djur i smaken. Eftersom jag hade en ny slicksten i ryggsäcken bestämde jag mig för att fara upp på Björklunds och byta ut den stenen istället, men då kom regnet. Ett stilla men mycket blött solregn började strila precis när jag kommit fram till den första stenen och myggmolnet som omgett mig under promenaden koncentrerades nu till de kroppsdelar som inte går att skyla (av erfarenhet har jag lärt mig att alltid gå på toaletten innan jag ger mig ut i myggrika marker.) Trots allt hade jag tillräcklig sinnesnärvaro för att ta några bilder, ljuset är nämligen fantastiskt i sådant här väder.

Gonatt!