På kvällarna brukar jag göra en kortare (eller ibland längre) biltur på småvägarna runt byn för att "rensa hjärnan". Inom parentes kan jag konstatera att i mitt fall stämmer detta uttryck mer bokstavligt ju längre tiden går. Iallafall kom jag på att jag verkligen trivs när jag blir tilldelad utmaningar i mitt arbete. På senare år har verkliga yrkesutmaningar lyst med sin frånvaro. Men nu – när jag av misstag fick mitt allra sista projekt på bordet – kände jag så påtagligt varför jag velat sluta arbeta i förtid. Uppdraget var nämligen att formmässigt kombinera tryckbarhet och digital överskådlighet i samma forskningstidskrift; rapporten ska nämligen både vara lätthanterlig på bildskärm, innehålla text, bilder och film samt vara utskrivbar och därmed hanterlig som trycksak. Hade ett sådant projekt landat på mitt bord för låt oss säga några år sedan skulle jag förmodligen aldrig ha övervägt en förtida pension.
Men bristen på tillit till äldre medarbetare när det gäller ny teknik tillsammans med den allmänt förhärskande åldersfixeringen inom branschen nu redan nött ned motivationen till att arbeta ända in i "kaklet" och det var just denna insikt som slog mig så hårt igår kväll.
Gomorron!