Jag hatar webbtidningarnas (änsålänge framförallt kvällstidningarnas) taffliga försök att kombinera text med reklam-TV och chattar. När man från förstasidans rubrik klickar på det man tror är en fördjupande och klargörande text hamnar man i en kakafoni av skränande 25-sekunders reklamfilmer som ofta saknar volymreglage samt sönderpratade chattar. Visst inser jag att tidningarna måste ha intäkter, men om detta hanteras på bekostnad av ”läsbarheten” hamnar tidningarna i ett moment 22. Tappar man publiken pga den olidligt taffliga presentationen av nyheter försvinner även reklamköparna och det är kört iallafall.
Det måste skapas modernare sätt att finansiera tidningsverksamhet på nätet, t.ex. ett id-baserat abonnemang där man endera betalar en engångskostnad för varje besök och/eller varje gång man klickar vidare inne på sajten. Jag hoppas verkligen att den aktuella metoden med skränande reklam-TV bara är en temporär lösning. I annat fall är slaget mellan sociala och reklambefria(n)de medier och traditionell tidningsverksamhet på nätet snart avgjord och därmed är professionell nätbaserad journalistik ett minne blott. Tragiskt.
Gonatt!
Etikett: sociala medier
”Sociala” medier
När min gamla svärmor (90 år) med darrande hand satt och skrev en hälsning i ett gratulationskort slog det mig hur ytlig den sociala samvaron på nätet är. Hon gav i några rader en mycket privat och intim ögonblicksbild av sin dagliga tillvaro samtidigt som hon önskade all lycka till kortets mottagare. Allt mycket välformulerat, rättstavat och igenomtänkt men samtidigt väldigt enkelt.
Jag vet förstås inte hur det är med er andra men personligen tycker jag en sådan hälsning är värd mer än dubbelt så många ihoprafsade SMS-/e-postmeddelanden eller varför inte likaledes nedkrafsade blogginlägg…
Morronsnurren
skulle man kunna kalla den tanke eller idé som snurrar i mitt huvud varje morgon. Alltid är det nåt, men olika varje dag. Just för tillfället är det den paradox som kallas "sociala medier". Varför blir samhällets institutioner bara mer och mer anonyma samtidigt som vi själva snart kan monitoreras i varje sekund? GPS tillsammans med alla de mobilt transporterade söknumren gör att det kan plinga när som helst på dygnet och var som helst. Men försök få grepp om någon personlig kontakt i ett företag eller statlig/kommunal verksamhet! Det kräver oftast att man hunnit uppfatta namnet på en tidigare uppringande person och via Eniro eller Hitta får tag i dennes personliga mobil för att nå fram. Annars är det hopplöst. Anonymiseringen av institutionerna går hand i hand med en öppenhet in på bara skinnet hos oss undersåtar. Tyvärr har namnen på de Big Brothers som sköter denna ruljans ännu inte avslöjats, men vänta bara…
Gomorron!
Senaste kommentarerna