I morse fick jag plötsligt insikt om varför allt tar sån tid när jag omsorgsfullt torkade mig mellan tårna efter duschen. Så här gjorde jag ju aldrig förr! Alltså tog mig tid att stå ihopvikt i åtminstone en minut enbart för att bli ordentlgt torr mellan tårna. Trots att min salig mor alltid betonade hur viktigt det var att torka sig riktigt torr efter bad eller dusch har jag slarvat med det under de mest aktiva åren (alltså fram till för 15 månader sedan;). Fötter och tår har hamnat på undantag när man haft bråttom till det ena eller andra. Men nu, trots en uppenbar brådska att hinna med tåget från Nordmaling C tar jag mig den tiden. För om inte, så blir det till att smörja mellan de svidande "harshöggetåa" och/eller lida under skamsen tystnad. Kanske jag har mer tid för lidandet nu när tempot i arbetet sänkts? Eller så har äntligen mors visdomsord börjat få fäste, såhär 55 år senare…
Gomorron!