Ambitionen var att se vad som hänt på tomten efter allt regnande: eventuellt läckande eller sönderblåsta tak osv. För att skänka lite lättsamhet till rundan tog jag dock lillkameran med mig, det är legio varje gång jag går ut. Och som vanligt blev det kameran som tog över fokus…
Gick ut en stund och hämtade andan efter första slalomåket. Maria PH tvåa… Här är några några av de fotografier jag rafsade ihop under promenaden i det nästan snöfria midvintermörkret.
Nu har det blivit dags för inredning av de fyra enrummarna jag byggde häromdagen. Nu återstår endast den största utmaningen, takläggningen. Visserligen finns "taket" redan där det ska vara, det är bara takhöjden som ska bestämmas. Jag hart läst att taken ska placeras så nära det välvda himlavalvet som möjligt, och det innebär att jag bör klättra åtminstone 6-7 meter upp i träden.
Alla tak utom ett var snörena i morse. Det var den taksida på ladugården som egentligen enbart är ett provisorium och därför var mest azadelit. Taket är nödtorftigt ihopkommet efter att en tillbyggnad rivits bort. Takstolarna är dessutom lite skraltiga och plåttaket är ihoplappat av överblivna gammplåtar. Ytan på taket är mycket skrovlig och släpper därför inte ifrån sig snön så lätt. Men så i morse precis när jag kommit ut på gården hörde jag det karakteristiska knäppande ljudet från släppande taksnö. Kameran kom snabbt fram och när snön landat på marken vågade jag knappt titta på snöhögen framför mig. Men "gott sa’n", plåten låg kvar på taket även detta år!;-)
Senaste kommentarerna