I TV-programmet igår som handlade om bomullsplockarna i den amerikanska södern förekom ett uttryck som fastnat i mitt huvud. Det var den lokala ordningsstadgan The Vagrancy Act som bemyndigade polismakten att tillsammans med arbetsgivarna arrestera och trakassera de arbetare som inte befann ute på bomullsfälten och jobbade. Polisen hade nämligen rätten att arrestera dem som inte skaffat sig ett arbete. I ljuset av denna lagstiftning är det inte svårt att försvenska betydelsen av denna lag och kalla den Arbetslinjen. Detta är visserligen (ännu) ingen lag utan enbart en politisk dagordning, men den har samma utgångspunkt som den amerikanska lagen nämligen att alla ska arbeta oavsett personliga förhållanden. Den övertrumfar sålunda samtliga personliga förhållanden och ignorerar till och med expertutlåtanden om vederbörandes arbetsförmåga. Läkare, psykologer och andra professioner som har till uppgift att undersöka den enskildes förutsättningar att klara ett jobb har ingen som helst talan i dagens Sverige. Det är nu arbetsgivarna och deras förlängda arm – den politiska högern – som har makten och då är det vår skyldighet att rätta in oss i ledet.
Stridsropet till dem som drabbas skallar ur Alliansens alla skrymslen och vrår: Ni har ju för f-n själva röstat in en högermajoritet, så nu det är bara för er att bita ihop och jobba!
Gomorron!