Botniabanespåret norrut från Övik är den snyggaste bansträckning jag hittills sett under programserien På spåret (synd att det endast fungerar sommartid). Deltagarna tog Umeå klockrent när Marta nämndes som ledtråd i kvällens program och jag tror att denna varumärkeskoppling till och med kommer att överleva det svindyra Kulturhuvudstadsåret. Påpassligt och roligt ändå att Umeå fick figurera i programmet samtidigt som den stora invigningen drar igång!
Svärmor (91 år) tittade storögt på min dataskärm där vk.se idag presenterar fakta om Ikeas satsning på Teg. ”Behövs det verkligen fler affärer i Umeå?” blev den första kommentaren från glesbygdsdottern. Men siffror som 51.000 (kvadratmeter) eller 29 (hektar) berättar inte så mycket om storleken på det nya handelsområdet när man inte har något att referera till. Men så kom jag på att vi har ett utskifte med en yta på 28 hektar. När jag påpekade detta ramlade den så kallade tjugofemöringen ned och då gick det upp för henne hur enormt stor affär det här handlar om. Hon resignerade inför jämförelsen och varför skulle hon inte göra det? Har man under ett långt liv handlat i tur och ordning på lokal lanthandel utan snabbköp (ca 25 kvm), i en varubuss (ca 8 kvm), sedan ICA Norrfors (kanske 120 kvm) och nu Westmans Livs i Agnäs kan det vara svårt att greppa en handelsyta med samma areal som ett helt innerskifte!
.
Mitt redan förkrymta självförtroende fick sig ytterligare en törn i morse när jag åkt 3,5 mil till Nordmaling bara för att konstatera att jag ännu en gång blivit räckt lång näsa från vårt omhuldade ”Fria val”. Den tjänst som går under namnet Posten har tyvärr blivit så till den grad ”konkurrensutsatt” att Marknaden i det närmaste tillåtits radera ut denna en gång så utmärkta samhällstjänst.
Förra gången jag skulle hämta paketet ifråga från Ikea postorder gick jag som vanligt in på Postens servicepunkt ICA Supermarket på centralorten bara för att konstatera att kollit inte fanns där. Jag ombads vända mig till Postens sorteringslokal intill polisstationen, med tillägget att jag nog fick vänta till på måndag eftersom de stängt för dagen. Öppettiden på Posten infaller nämligen mellan kl 8 och 9 och endast vardagar. Så i morse steg jag upp i ottan och kl 8 stod jag i den ödsliga postlokalen och ringde på klockan. En mycket tillmötesgående postsorterare dök snabbt upp och efter att ha konstaterat att paketet inte heller fanns på detta kontor samt att telefonnumret på telefonen var en Dead End Street ringde vi till Postens pakethantering i Umeå för att efterlysa eländet. Och Bingo! där låg kollit och väntade på avhämtning. Jag efterfrågades om jag ville åka vidare de dryga fem milen in till stan och hämta det själv eller om jag ville få det hemskickat. Mitt svar kom ”som på Posten”: Kör ut paketet till Brattsbacka!
Förhoppningsvis kan jag lägga ärendet till handlingarna på måndag. Men – den som lever får som sagt se…
Gomorron!
Det postdemokratiska samhället befinner sig i sin linda, men de mestadels anonyma angreppen mot våra folkvalda i tidningarnas kommentarsfält ger redan nu en klar indikation om var vi är på väg. Tyvärr leder inte dagens utveckling mot ett mer tolerant och vidsynt samhälle utan till dess motsats, till ett trångsynt, okunnigt och fördomsfullt samhälle som inte tolererar att någon sticker ut från den mall som formas av det kaos vi kallar internet. Det vidöppna landskapet ”sociala medier” kommer således att visa sig vara en återvändsgränd för demokratin som vi känner den. Den anonyma massa som ”24-7” vandrar genom tidningarnas rektangulära stridsfält formas till det slags konsensus som sätter den politiska dagordningen. Ingen människa av kvinna född kommer till slut att våga framföra en avvikande åsikt i eget namn på grund av rädslan för repressalier. Och vem i h-vete vill i politiska val utsätta sig för risken att slitas i stycken av den flock anonyma internetvargar som har Jantelagen som sitt rättesnöre? I ruinerna av ett framtida sönderpratat Umeå kommer historieskrivarna att omtala dagens politiker som den sista rakryggade politikergeneration som verkat i staden. Den som lever ska få se.
Gonatt!
Det värmde i själen att ännu en gång se Umeås toppranking bland världens städer i dagens VK. Men, ibland undrar man om de jurypersoner som står för rankingen ger stan ett extra plus för att ortens politiker klarar av att utveckla sin stad trots motståndet från skaran av illvilliga dysterkvistar som frekventerar de sociala nätverken…
Det är inte på grund av bristande respekt jag återger gruppfotot med ”Vi som byggde staden” i VK idag. Anledningen är att en fråga dök upp i mitt huvud: Var är kvinnorna? Männen på bilden och även det media som uppmärksammat sammanslutningen inser kanske inte vad reportaget så tydligt åskådliggör. Det finns inte en enda kvinna bland de män som under de gångna årtiondena utövat den exekutiva makten i Umeå. Resultatet av männens ambitioner är visserligen en framgångshistoria, men jag är övertygad om att hade hälften av maktmänniskorna på bilden varit kvinnor skulle staden inte nöjt sig med att toppa någon enstaka lista över Europas mest kreativa städer. Umeå hade gjort ”a clean sweep” i listhögen!
Gomorron!
Den vänsterpartistiske politikern i Umeå som ville besöka en gymnasieskola trodde kanske att kommunen menade allvar med att stadens politiker skall betrakta sig som arbetsgivare. Det blev ju ett jävla hallå när detta partis företrädare försummade att närvara vid en kurs för arbetsgivare för ett tag sedan. Så vadan denna upprördhet? Om kommunen vore seriös skulle de anställda tjänstemännen – i det här fallet rektorerna – ställas till svars för sitt tilltag och inte den samvetsgranne ”arbetsgivaren”. Nu måste kommunens policy gällande politikers status som arbetsgivare omvärderas, det här är alltför allvarliga händelser för att man ska kunna hantera dem utifrån rent partistrategiska ställningstaganden.
Var till stan idag och då bar det sig inte bättre än att jag – som den trogna hund jag uppfattas som – hängde med på ett besök i det nyöppnade Utopia, Umeås nya shoppinggalleria. Den fluffiga interiören (som känns lite för mycket för lilla Umeå) tog fullkomligt andan ur mig och jag kände mig med ens mentalt förflyttad till ett köpcentrum långt söderut, Nordstan i halvmiljonstaden Göteborg. Det gamla MVG kändes faktiskt lite nattståndet när jag återvände till den verklighet jag är van vid. Men hur det än är med den saken tycker jag det räckte gott och väl med MVG-gallerian som för tillfället bleknar i ljuset av detta nya köpmonster.
Det har skämtats en hel del om namnet Utopia, och trots alla förhoppningar om att umeåbornas shoppinghysteri nu ska peaka kan det till slut visa sig att projektet var just den utopi det oövertänkta namnet ger associationer till…
Det slog mig plötsligt i förmiddags när vi gjorde ett snabbt besök i Umeå att det finns en anledning till att gator, parkeringsplatser och hustomter i denna stad under senaste året förvandlats till avstängda byggarbetsplatser. Lennart Holmlund eller populärt ”Betonglennart” befinner sig på sin politiska upploppssträcka och då skys inga medel för att hinna fräscha upp staden inför Pensionsåret 2014. Vi har ju invaggats i tron att det var Kulturhuvudstadsåret som utgjorde målsnöret för skrytbyggandet i Umeå, men det är naturligtvis mer jordnära storheter som fått stadsbyggnadskontoret att sätta eld i baken på regionens entreprenörer.
P.S. Jämför ovan hur staden såg ut strax innan den politiske överliggaren L.H. äntrade scenen.
Alliansnåden har tilldelat Västerbotten fem promille av statens infrastrukturpengar i en s.k. Transportplan. Planen ska råda fram till nådens år 2025 vilket troligen innebär att inget görs åt de vägar som bär till och från Brattsbacka under min livstid. Jag kommer därför att tvingas fortsätta producera mina dagliga transportplaner så länge jag lever. Det krävs nämligen en viss planering för att undvika de allra sämsta vägalternativen (beroende på väder, vind, årstid och däckens kvalitet) varje gång jag ska göra ärenden i någon större tätort. Var och en av oss landsbygdsbor får – åtminstone under de närmaste åren – göra det bästa möjliga av de fem promille av uppmärksamhet allianspartierna ägnar åt vårt län. Man kan bara hoppas att de statliga medlen räcker för att möta det ökande behovet av koner och andra varningsmärken, de hjälper till att hålla nere landsbygdsbornas kostnader för hjulinställningar och däcksbyten…
Gomorron!
Senaste kommentarerna