Etikett: universitetet

Uppvaknande

Av , , Bli först att kommentera 4

Vaknar kvart i fem med en tomhetskänsla i magen. Ovanligt. Efter några minuter träder en bild upp inför min inre syn; jag är förmodligen arbetsbefriad och därmed förbjuden att åka till jobbet den här tiden nästa år. Jag har då (äntligen?) gjort mitt på arbetsmarknaden. Inga fasta tider, inga arbetsresor samt förlust av den uppiggande dos adrenalin som Trafikverket och Botniabanan ännu orsakar mig varje dag. Trots att jag har många fritidssysselsättningar kommer förlusten av denna del av livet att orsaka ångest. Att tänka på och längta efter tryggheten i universitetets stora statliga famn, stimulansen från arbetskamraterna samt deras väl och ve, arbetsresor genom skogarna med ostört lyssnande på P1s morgonprogram och sist men inte minst, mikrouppvärmningen av de medhavda och välsmakande middagsresterna på lunchen.
Det kanske inte är så konstigt att jag både gruvar och längtar efter pensioneringen…
Gomorron!

Promenadankor

Av , , Bli först att kommentera 3

Idag blev det en promenadmodell jag kallar Extended. Belöningen för att jag väljer denna längre variant är att jag får återse mina promenadankor i och intill dammen bakom lasarettet. Promenaden går från universitetsförvaltningen där jag jobbar via universitetsdammen, geriatriken och psyket tillbaka till universitetet. (Den enda av de tre platserna jag (ännu så länge) tycks behöva stanna till vid är dammen.) I det här vädret blir hur som helst dammen min optimala rastplats.
När kylan var som värst valde jag Promenad Light och då gick jag i princip bara runt dallasparkeringen innan jag med röd näsa återvände till värmen på jobbet. Promenad Normal är den mest gångbara varianten, då blir lasarettskiosken den mest avlägsna vändpunkten. Så gör jag!
P.S. Jag ber så mycket om ursäkt för den undermåliga kvaliten på filmen. Spontanfilmande med mobilen i motljus har sina sidor…

50 grader

Av , , Bli först att kommentera 4

varmare än här! Igår kväll pratade jag med äldste sonen som nyss anlänt till Tanzania för en 6-veckors universitetskurs. Han svettades och beklagade sig (lite försiktigt) över värmeböljan. Och undra på det, när temperaturskillnaden är 50 grader känns det säkert lite jobbigt när det var svinkylan som präglade tillvaron före avfärden. Egentligen vore det omvända förhållandet mer logiskt. Men jag klagar inte över kylan, däremot oroar jag mig lite över det snabbt krympande vedlagret och på isen i fönstersmygarna.

Perspektiven värmer dock, den smilande treårige lillpajken i galleriet av fotoramar på köksväggen härhemma har nu drygt 30 år senare tagit sin stora familj med sig till andra sidan jordklotet för att förkovra sig inom sitt blivande yrkesområde. Det stretchar en gammal förälders sinnen, tro mig!
Gomorron!