Etikett: våren

Mognad eller resignation?

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag älskar de små gröna primörer som vårvärmen lockat upp ur gammfönnan. Om det är växterna jag älskar eller om är upptäckten av att jag hyser så stor kärlek till den årligen återkommande årstiden ”Vår” kan jag däremot inte säga. Är det inte fantastiskt att vi en gång varje år får uppleva denna årstids mirakulösa förvandlingsnummer?
Många naturintresserade människor vill gärna upptäcka nya och sällsynta växter eller något sjusärdeles sällsynt djur för att deras dag i naturen ska vara komplett. Men riskerar inte sådana ambitioner att förta glädjen av det som vi alltid omges med? Den rara växt som man lyckas upptäcka har förmodligen bara hamnat på sin nya växtplats av en tillfällighet och den förbiflygande fågeln har för det mesta målet inställd på en plats långt i fjärran. Med detta sagt tycker jag kanske att min nuvarande attityd till naturen tyder på en viss mognad och inte på resignation. För nyfikenheten har jag i behåll men den är inte inriktad på sensationer som den gjort tidigare i livet. Nu räcker det med några gröna strån som sträcker sig upp genom förra årets gamla gräs för att jag ska gå i spinn.
När jag minns de vårdagar när min mamma satte mig på cykelns pakethållare och vi åkte från Forsbacka till ängarna i Överhärde kan jag känna igen samma förtjusning över det lilla i naturen som jag nu känner. Cirkeln sluten och nu vet jag att jag kan ägna resten av mitt liv åt att njuta av det bestående i naturen och sedan bara knyta ihop min omfångsrika ”säck”.

grönblomma_IMG_6249

krokus_IMG_6169

grönblomma_IMG_6271

krokus_P1070753

 

överhärde_P1070774

Pä en våräng i Överhärde 1952.

Vi kör på

Av , , Bli först att kommentera 6

Så var marsmånaden äntligen avverkad, nu tar vi itu med april. April ligger lite bättre i munnen än februari och mars även om vi redan fått smaka på den annalkande våren. Vårfloden tar sina första stapplande steg, idag såg jag för första gången små iskalla silverkulor spritta upp i åns strömdrag. Nya fågelarter dyker upp för varje dag och nu flyger bofinkar, bergfinkar, gulfinkar, grönsiskor, ringduvor och spillkråkor omkring i omgivningarna. Enstaka kanadagäss kamperar ihop med gräsänder, svanar och knipor i åns in- och utlopp från Bergsjön och Vångsjön. På morgnarna hör jag orrarnas kuttrande uppifrån skogen. Våren har artat sig riktigt bra i år.
Än så länge kanske jag ska tillägga, vår äldsta familjemedlem kommenterar alltid vackert vårväder med ”Vi kom’ no’ att få ijännä i maj” alternativt ”När ska vi få ijänn e’hännä då?”.
Suck!

sprittande_IMG_3560Den sprittande vårfloden.

kanadagas_IMG_3526En kanadagås befinner sig mellan järnvägens luftledningar och de olika rastplatserna…

 

 

Nu har de vaknat

Av , , Bli först att kommentera 1

Nu har vårsolen äntligen lyckats väcka myrstackens slumrande invånare. Med raska kliv rusar dess arbetare runt mellan de otaliga öppningarna i stacken. Alla hinder som trillat in i hålen under snösmältningen bärs undan i starka myrkäftar och placeras på behörigt avstånd från de livsviktiga ventilations- och evakueringsöppningarna. Och tack vare att att hela myrsamhället är totalt fokuserat på detta uppdrag tog ingen av städarna någon som helst notis om att de blev filmade.

Våren får konturer

Av , , Bli först att kommentera 3

Till skillnad mot förra helgens mjuka skuggformer är dagens skuggor aggressivt svarta linjer utlagda på en skrovlig gråmelerad bakgrund. Vårsolen benämns oftast i positiva ordalag, men försöker man beskriva skuggornas förvandling under den senaste veckan tvingas man för en gångs skull omvärdera detta. Det är nämligen den varma solen som skapar vårens vassa och kontrastrika silhuetter. Bland annat har den svåra ôpplegan på träden fått ge vika och idag är de kôlgröna vårgranarna snöfria. Den bleka vintersolen har dessutom inte förmått att skärpa till skuggornas konturer på ett lika stringent sätt som vårsolen.
Även på kvällen blir det allt tydligare att vi närmar oss våren. Den myckna snön denna vinter har suddat ut konturerna i naturen och förvandlat de kvällsliga omgivningarna till ett fantasifullt snömos. Av den anledningen drog jag mig igårkväll för att titta ut genom fönstren, den tidigare mörkvita utsikten har nämligen under veckans lopp brutits upp av skarpsvarta och svåridentifierade konturer. Jag fick för mig att de helt plötsligt kunde bryta sig loss ur bakgrunden och börja röra sig ut i det vita. Huvva!
Gomorron!

Dags att vittja

Av , , Bli först att kommentera 4

Nä, nu är det hög tid att gå ut och vittja omgivningarna på ljus. Nu känns det verkligen som om året har vänt. Solen når idag hela raden med granar i skogsbrynet. Första gången sedan början av december – skulle jag tro. Man har bättre koll på ljuset när det återvänder än när det börjar försvinna. Beror kanske på vad man vill se – ljusets bortavaro är inte särskilt upphetsande.
Gomorron!