i Kung Bores kista. Så känns det idag när endast ett fåtal snöflingor vågat släppa greppet om sitt vita modermoln och därmed singlat ned mot en oviss framtid långt ifrån den anonyma massan däruppe. Redan vid ankomsten till marken (eller mitt ansikte) har de transformerats till små vattendroppar och för första gången kan de nu höra talgoxens vårserenader i storbjörken. Våren är trots allt i antågande!

Traktorns mest försiktiga baklyse tittar blygt fram ur snön…

…medan de främre ögonen fortfarande stirrar förvånat på snöeländet.

Är det inte en pingvinunge som krupit upp på traktorhuven inatt?

Skarvsladden till traktorns motorvärmare vilar rofyllt på lagårdsväggen. Ett konstverk så gott som något!

Och på tal om konstverk – här har vinden och nederbörden skapat linjer som får en att rysa av välbehag.

Hängslen och livrem…

Efter stormen.

Visst finns det en känsla av fiskbensmönster i den här bergssidan?