Etikett: Västerbotten

Fulaste byn?

Av , , 6 kommentarer 1

Det finns fortfarande byar i Västerbottens kustområden som är vackra. Men landskapet mellan byarna är ofta massakrerad av skogsbruket och består mestadels av kalhyggen som harvats till lerig skogsodlingsmark. Byarna är hel- eller halvtomma men åkrarna har ännu inte vuxit igen och ibland kan man få se både rådjur, hjortar och älgar beta på de öppna ytorna. En av dessa småbyar (som jag ofta cyklade förbi när jag var i skolåldern och som då var blomstrande och vacker) står dock ut med besked och det är Vadet mellan Hörnefors och Norrbyn. Byn är numera så anskrämligt ful att man överhuvudtaget helst undviker att passera den. Trots att jag av vissa skäl har anledning att ta denna omväg när jag ska åka från Nordmaling till Hörnefors överväger jag ibland att E4an bara för att slippa se eländet.
Gomorron!

Reseberättelse

Av , , 4 kommentarer 10

Vi startade hemifrån, vilket vore konstigt annars eftersom vi bor där. Målet för dagen var Bjurholm och vi bestämde oss för att ta en extratur i gränsbygderna mellan Ångermanland och Västerbotten. Efter drygt en mil, just när vi passerat Lögdeälven vid Norrfors såg vi första människan, en medelålders man på trettondagspromenad. Vi gladde oss över den mänskliga närvaron och trodde nog innerst inne att det skulle bli den enda människa vi skulle få se utomhus denna dag. Men ack så fel vi hade, vi hann inte mer än komma in på Fällforsvägen innan nästa person siktades. Men det var allt. Det enda som bröt uppmärksamheten mot den omgivande naturen var den bil vi mötte i backen ned mot Älgfarmen, där jag för övrigt fotograferade Balberget (det gör jag alltid när jag passerar). Innan dess hade vi också funnit ett nytappat och blodigt älghorn på sträckan Fällfors-Bjurbäck.
Men det mest spännande på resan var ändå passagen av det skandalomsusade huset i Bjurvattnet, där polisens avspärrning fortfarande sitter kvar. En fläkt av den stora världen drog genom framsätet när vi kommenterade den tilldragelse som satt Bjurvattnet på Sverigekartan.
Efter handlingen i Bjurholm var resten av trippen en transportsträcka där vi mötte ett par bilar, men då var glesbygdsförtrollningen borta och vi längtade bara hem till kaffet.

Viaduktsafari

Av , , Bli först att kommentera 2

Nån gång i sommar ska jag undersöka var alla dessa vägar som korsar järnvägen mitt i tjockskogen "tar vägen". Trots att jag är uppväxt i dessa trakter och tycker mig veta det mesta om vägsystemet här i det sydliga Västerbotten har jag svårt att placera dessa småvägar i mitt inte kartsystem. Jag har nämligen en stor faiblesse både för det okända och för samhällskostnader…
Gomorron!

Västernorrland!

Av , , Bli först att kommentera 10

Idag har vi "turistat" i Västernorrlands vildmark, dvs i gränstrakterna mellan Ångermanland, Västerbotten och Lappland. När vi åkte med barn och föräldrar ungefär samma sträcka för ett par decennier sedan satt – framför allt min mor och far – och klagade över enformigheten. Vägen omgavs på den tiden av tjock granskog och det enda som bröt upp denna var de byar och enstaka gårdar som passerades. Idag hade de förmodligen klarat resan betydligt bättre, skogarna är numera till 90% avverkade och nu öppnar sig vidunderliga vyer i det kuperade och ungskogsbeklädda landskapet. Fortfarande vilt, men nu på mer prosaiska preferenser.

En liten glänta i den unga granskogen.

En vacker vy över  Lögdeälvens djupa dalgång.

Lögdeälvens nipor påminner om gamla militära befästningar.

Geometriska linjer…

…och apropå geometri, här viker leden av i 90 grader.

Jakttorn med ordentlig "mössa". Det är dock bara knappt en månad sedan älgkalvjakten avslutades…

Dagens tänkta fototema var "Skuggornas årstid". Den här tiden på året är nämligen skuggorna tack vare den starka vårsolen som mest distinkta. Men ju mer vi närmar oss sommar och barmark desto mindre betydelse får skuggorna.

Till exempel hade denna bild på de ostyrigt spretande kvistarna inte blivit vad den blev utan skuggor.

Skuggan blir en förstärkning till den lilla tallen.

Huset med den blå dörren.

På morgonen ligger ibland rådjur och solar sig i skogsbrynet bakom vårt hus.

Umeås mest obehagliga korsning

Av , , Bli först att kommentera 1

Häromdagen parkerade jag bilen på Storgatan utanför Telegrafen och styrde kosan mot Kungsgatan. Precis innan jag svängde in på Kungatan i korsningen Vasagatan-Kungsgatan rös jag (som alltid när jag passerar den platsen) plötsligt till av obehag. Just sträckan mellan uppfarten till Åhlénsparkeringen och Polarn & Pyret är nog den tråkigaste platsen i Umeå och när jag passerar den får jag alltid en obehaglig känsla av jag passerar staden Umeås själ.
Och det skrämmer mig…