Nu när TV4 slutat sända lokala nyheter var det med spänning jag emotsåg morgonens nyhetssändningar. Bortsett från det tragiska öde som drabbade de anställda i Umeå är förändringen inte alls negativ. De rapsodiskt upprapade nyheter som TV4 tidigare klämde in mellan lokala reklaminslag och ett (åtminstone för södra Västerbotten) värdelöst Väder har idag ersatts av nedslag i lokala nyheter från hela landet. Tyngdpunkten kommer förmodligen att ligga på Söderut, vilket med säkerhet kommer att påpekas av förändringens kritiker. Men för egen del använder jag VK och VF på nätet för att få snabba och fördjupade nyheter från närområdet och nu när TV4 ersatt de lokala nyheterna med ett Sverige Runt tar de mig med ut i de delar av landet som varken riks- eller lokalmedia tidigare nyhetsbevakat åt mig. Med andra ord – det känns som vi har fått ett rundare Sverige.
Gomorron!
Etikett: VF
Sandlin till omsorgsträsket
Ännu en beramad sosse tar i dagarna steget till den lukrativa privata omsorgsverksamhet som nu på allvar börjat begåvningsdränera det socialdemokratiska partiet. I spåren av herrar Jan Emanuel, Pär Nuder, Jan Nygren m fl anser sig nu även Lena Sandlin ha nått den mognad som krävs för att ostraffat få inlämma sig i skattemiljonregnet.
Tråkigt bara för Folkbladet att Mammon avgick med segern ur den splittrade själskamp som måste ha föregått hennes beslut.
Vingslag
När jag var liten jobbade morsan som lokalredaktör för VF i Hörnefors. Utan att ha tillgång till bil bevakade hon i ur och skur års- och dödsdagar, föreningsevenemang och andra händelser av värde som inträffade på orten. Det var låångt före datorernas inträde på den mediala arenan.
När jag nu bevakar vad som händer och sker här i Brattsbackas närhet tänker jag ibland på hur enkelt det är att meddela sig med omvärlden nu jämfört med tidigare. Skrivmaskinen (en grön Halda) och en Rolleicord- (eller om det var en Rolleiflex-kamera) var de verktyg som stod till buds när mamma kreerade de reportage som via buss skulle transporteras till redaktionen i Umeå. Hennes deadline styrdes således av bussturlistan. Om texten skulle införas i följande dags tidning hade hon endast förmiddagen på sig.
När hennes alster väl kommit till redaktionen vidtog en redaktionell koll, framkallning och urval av bilder, sammanställning av materialet, sidplacering och sedan inlämning till sätteriet. Där sattes texten i bly på sättmaskiner och eventuella bilder hamnade på repro för att förvandlas till zinkklichéer inför tryckningen som liksom nu skedde på natten. Liite omständigt alltså!
Nej, nu är det dags att skriva ihop en liten "ortsnotis" om vad som timat vid dagens stora event här i Brattsbacka, Folknykterhetens dag på Brattsbackagården. Om lyckan står mig bi kommer den att ligga på vk.se inom en timme efter insänt mejl – med bild och allt. Kanske inte en notis av samma kvalité som de formidabla hantverk mamma lämnade ifrån sig, men kvalitén på distributionen är iallafall klart överlägsen.
Back to…
Fick för ett tag sen en offert från tandläkaren – "privaata" – som slutade på ett sexsiffrigt belopp. Så nu sitter jag här i väntrummet på Folktandvården och läser den enda tidning som finns till hands – Västerbottens Folkblad. Känns tryggt och nästan hemtrevligt…
Guud så tråkigt!
Förr kunde de två lokaltidningarna ge en egen särprägel åt nyhetsnotiserna. Detta gav en känsla av att man gjort ett val när man slog upp tidningen. Nu har tidningarna fysiskt gått samman och detta har medfört en tråkig utslätning av det lokala medielandskapet. Redaktörernas floskler om att konkurrensen fortsättningsvis till och med skulle skärpas har visat sig just vara – floskler. Är det inte ärligast och mest kostnadseffektivt att helt enkelt producera en ärligt genomarbetad produkt och låta kultur/ledare få två egna fönster?
P.S. Nyheten om branden i Djupsjösågen är det hittills mest flagranta exemplet – VK, VF.
Vingslag i pannrummet
Ofta när jag gör upp eld i pannan kan jag höra suset av historiens vingslag i pannrummet. Tidningar är ett bra eltänn och det blir minst en edition av lokaltidningen som ryker vid varje tillfälle. Som gammal annonssättare och ombrytare av eftertext på tidningarna VK och VF undgår inte min blick dagens redigering av dessa tidningar, eller förresten gårdagens. Den tidningsbunt jag eroderar för tillfället trycktes i början av sommaren. Det tar en bra stund innan det sprakar i pannan när bladen inför nyfikna ögon repriserar händelser som timat. Och till min glädje hamnar ibland även svärmors sparade tidningsbuntar från förra eller förrförra året i pannrummet. Då kan det bli en extra halvtimmes väntan på stugvärmen.
Senaste kommentarerna