Efter att ha tänt i pannan, gett rådjur och småfåglar frukost (renfoder resp. solrosfrön), burit in en skeppa ved samt fått i mig kaffe och yoghurt satte jag mig som vanligt vid datorn. Det som låg på skärmen fick mig att sätta kaffet i vrångstrupen! Det hade jag glömt! Igår kväll satt jag ju och slögjorde egna bokstäver medan Skavlan och andra fredagsbegivenheter avlöste varandra på TVn. Jag hann till gemena o.
För se bokstäver – dä ä (fortfarande) mitt liv dä, se!
Gomorron!
Mötte nyss ett gäng glatt samspråkande ungdomar som promenerade genom byn. Eftersom detta är en syn som blir allt mer sällsynt här i Brattsbacka nuförtiden började jag fundera över deras plötsliga närvaro här. Gänget såg ut att vara ungefär likåldrigt, någon hade skägg, några var långhåriga och hade toppluva och ett par barhuvade tjejer gick i täten. Denna kliché passar klockrent på de av många skogsägare så förhatliga miljöaktivister som ibland fugurerar i media.
Förmodligen har de här personerna anknytning till någon av invånare i byn, men det kan även vara ungdomar utsända av någon obskyr miljöorganisation som kommit för att påminna oss här ute i spenaten att det finns andra sätt att försörja sig på än att kalhugga skog. Så en del brattsbackabor satte nog lunchkaffet i vrångstrupen när de kikade ut bakom gardinen och upptäckte de högt och trotsigt burna huvudena passera.
Senaste kommentarerna