När VK ratade en blivande nobelpristagare

Medan jag väntar på inspiration för en sista bearbetning av min lördagskrönika bläddrar jag i en historik över VK för åren 1900-1975, skriven av Stellan Rosén.

Vem tror ni skrev den här ansökan om jobb på Västerbottens-Kuriren 17 oktober 1912?

"Ehuru jag ej förut haft anställning vid tidning, hoppas jag genom intresse och arbetsflit kunna fylla de fordringar, som kommer att ställas på mig. Har läst korrektur på min debutbok och tror därför, det skall bli möjligt till belåtenhet sköta en korrekturläsares arbete. En och en halv termin har jag vistats vid universitet men avbryter studierna för att söka mig in på tidningsmannabanan. Gör endast anspråk på så stor lön att jag kan uppehålla mig på densamma."

Det var ingen mindre än Pär Lagerkvist, sedemera nobelpristagare i litteratur 1951.

Han fick inte jobbet.

Kanske inte den största dagen i VK:s historia.

Jag tycker att Pär Lagerkvists författarskap åldrats med värdighet, även om mycket i dag förstås känns ganska ointressant.

Romanerna Dvärgen och Barabbas hör till det jag tycker mycket om. Men det är framförallt hans sista diktsamling, Aftonland, utgiven 1953, som jag brukar återvända till.

Lågmäld och högstämd på en gång, med en undrande blick på livets gåtor.