Farligt med för formaliafixerade fullmäktigedebatter

Man måste vara en riktig politikernörd för att gilla gräl i formfrågor i kommunpolitiken.

En hel del av den pågående debatten i fullmäktige om utmaningsrätt på kommunal verksamhet har handlat om Lennart Holmlunds agerande i kommunstyrelsen med lite trix för att lägga sig så nära alliansen som möjligt utan att behöva yrka bifall.

Det är ett av skälen till varför kommunala fullmäktigedebatter inte följs så noga av allmänheten – sakfrågorna, de principiella aspekterna på ett ärende, drunknar ofta bakom voteringsstrategier, formella yrkanden och munhuggning i formalia.

Jag tror att det är farligt för fullmäktige att bli för interna och formfixerade, att glömma bort att man faktiskt är en offentlig debattarena som ska försöka att locka externa åhörare och väcka ett allmänt intresse.

Problemet, å andra sidan, är förstås att en debatt snabbt försvinner ut på områden som till slut har mycket lite med den aktuella sakfrågan att göra.

Här finns det sannolikt en hel del att göra för att hitta rätt balans mellan formalia, sakdiskussion och allmändebatt.